Parakka: Kymmenestä kynnestä se kokkoki syöpi. Hakanen: Merikokot ja kokot.
Kulttuuri taustaa sanasta
Finska dialektarkivet, östfinskt ord. Finska maakotka. Hävdas ta småbarn ur vagga, tar renkalvar och får. Stfi maakotka. Latin Aquila chrysaetos. Kokkoki parhaat kynsistä syöpi.
Alkuperä
I. Tuovinen, Syrjänen, B. Winsa: ordbok.
Pannu muistiin Birger Winsa
Birger Winsa: Mie en ole kuullu muuala kun Mäen Hermannin runossa: Täälä se Jussa liettää, aikaa turhaansa viettää. Pilvilinnoja rakentaa, onneansa korkeale asettaa. Mutta luultu onni on pettävä, ja kaikki on jättävä. Net ei ole kun utukuvia toelisuuven rinnala.
Alkuperä
Paloheimo. Nedtecknat: Jukka Korva.
Pannu muistiin Birger Winsa
Pikkumettä on se mettä joka on koulun lähelä Kainulasjärvessä. Se on vain noin hehtaarin suuri. Siinä pruukathiin pittää pientä mettäkämppää rimoista rakenettu. Syksyn spiuneerinkin aikana sitä käytethiin. Sinne tuli tyttäriäki ja sielä oli paljon jännää, vaikka ei tietty miksi se oli jännää olla tyttäritten kans.
Parraa tehthin riihesä pohtimela, siinä oli öylätti, ja hoethin: synnyp para, synnyp para, ja para syntyi. Sillon se kanto mitä oli käsketty kantaa, Kittilä, voita ja päälistä se para rappoo.
Kittilä, jos paran joku tappoi kuoli emäntäki Kittilä, synny synny para, puolen annan sielustani ja puolen ruumistani ja enemän elämästäni.
Kulttuuri taustaa sanasta
Bar smör till huset, bäran kunde följa med som giftermålsgåva, bäran skulle i sållning åberopas av husmor och önskas sju eller tre torsdagar i rad i rian, i sållet fanns ett nystan och en spec spole, av trådnystan skulle bärans huvud födas och av spolen kropp, ingen fick vara åhörare under bärans födelse, bäran flög till andra hus och åt mycket, liknade en svart fågel, kunde även sjunga. Mycket mer om detta i CD, från Kittilä
Lite uppgifter om ”Nåjden” Nietsakan Olli eller Nikun-Olli:
Nietsakan Olli eller Olof som han döptes till föddes i Killingi, son till Nils Fredriksson från Neitisuando och Elsa Israelsdotter Björkman.
Han växte upp i en familj med sex barn:
Nils Fredrik 21/ 9 1852 -13/ 5 1932
Johan Erik 7/ 4 1854-6/ 3 1865
Sigrid Cecilia 4/12 1885
Kajsa Lotta 6/7 1858 – 16/3 1940
Olof ” Nietsakan Olli ” 15/6 1861
Johan Erik 22/2 1866.
Han dog i Kiviniemi eller Alatörmä som byn också kallades, byn ligger några kilometer uppströms från Lappeasuando vid E10 vid Kalix älv.
Uppgifter på när han dog saknas. En annan stor Nåjd var Nietsakan Olli från Kiviniemi. När han tog bort onda andar från en lapp som hade fått dom på sig när han var i Norge och stal renar, men Olli fick de onda på sig och de snurrade runt honom som en renflock, där fick han det svårt då det dödas andar och de levandes stötte ihop. De jagade stackars Olli i vinternattens mörker över fjällen. De rev bort byxorna från honom ner de kom susande efter honom i en lång rad. Olli hade svårt att styra dem när de inte förstod varken Finska eller Lapska. Men i toppen av Tanelivaara visade han med armen mot Svappavaara , Siellä parempi ….siellä puorep. Och dit for de onda andarna i morgon gryningen och Olli blev kvitt dessa.
En gång hade Olli hamnad i Oträda med handlanden” Teppo” Stefan Johansson i Jukkasjärvi. Denne handlande hade sagt till Olli att ”du har ögon som liknar en björnunges”. Varvid Olli hade gen mäld att , men i kväll ser du bara med arslet . Innan det var kväll var Teppos ansikte så svullet att han nära nog var blind. Nu fann han inte på bättre råd än att skynda sig till Olli i Alatermä för att förlika sig med honom. Där tog Olli honom i kaluven, slet honom i håret och ”nu lämnar vi det hän”. Och genast öppnades Teppos ögon, och han vaknade som ur en dröm och kunde ge sig iväg.
Nietsakan Olli var särskild skicklig i att syna och bota spikbölder , variga blemmor och bulor, stilla blod och lindra smärta i sår. Han blev ofta hämtat långa vägar för att bota sådana åkommor. Mor Filppas son hade en gång fått blodförgiftning i handen , det hade runnit blod och var ur såret på det sjuka stället –”men hade sonen gått till lasarettet hade han så skulle han mist handen” .
I Neitisuando hade Olli träffat en lapp som ville ”pröva tänder” med honom . Men lappen hade råkat illa däran. De hade kommit in på gården från alla håll och kanter och lappen hade sprungit omkring som jagad av djävlar och vargarna hade slitit sönder hans kläder i stycken. Bitar från hans renskinnspäls var utspridd över hela gården. Det blev rent av svårt för Olli att rädda lappen från vargarnas klor. Men efteråt önskade inte lappen ”pröva tänder” med Nietsakan Olli.
Det fanns även andra kloka gubbar och gummor att tillgå om inte Olli var tillgänglig. Det fanns en del som hade ”helande hand” , en del viskade trollformler samtidigt som man strök det onda stället. Det fanns blodstillare. Bölder kunde botas på många sätt , man kunde bränna dom med krut, en del smorde med brännvin och strök bölden med en kopparslant. Men Nietsakan Olli spottade på kniv eggen och strök med den över bölden, och bölden försvann.
Birger Winsa: Sain Facebokin kautta kuulla Narkauksen miehiltä koska pokeetti tuli Kainhuun väylhään. Narkauksen kulutusjätkät kuttuthiin Pikku Luulajan väylhään kulutuksheen. Het otit nelilaitaset venheet mukhaan. Tämä oli 1947. Mutta Pikku Luulajan väylän koskia ei menny laskea nelilaitasella, sillon net olit vielä koskemattomina. Liian suuret kosket. Niin jätkät jouvuit kuljethaan vetämällä pitkin mettiä omia venheitä alas koskia. Luulajan väylän jätkät laskit pokeetila alas koskia. Siittä jälkhiin kiusathiin heitä ette Narkauksen jätkät kulutit pitkin mettiä, ei väylässä. Sillon ostethiin ensi pokeetti Narkauksheen. Siis aika vasta. Nolot miehet tulit kotia nelilaitasten venheitten kans.
Kulttuuri taustaa sanasta
Pokeetti är kortare än nelilaitanen, har en relativt hög, rundad form, bägge ändarna är spetsiga. Används i flottningen för att åka i forsar. Kallas för håp, snipa och strömbåt i Västerbotten.
Meänkieli har ordet huopata, ro båt baklänges. Det är precis vad man gör när man åker nerför forsar.
Alkuperä
Naamakirja, Facebok, Narkauksen sivulta.
Pannu muistiin B. Winsa: ordbok
Parakka Parakka, varis se kerran viekotteli sammakoa maale, tule kultasolki maale. En tulke sie minun mookkaat. Tule vain maale en mookkaa. Jos mie sinun mookkaan multa silmänin haljetkhoon.ja persheenin revetkhön. Se tuli sammakko, varis söi sen. Mitäs paskan valasta
En av Tornedalens största nåjder. Flög till himlen på sin sista resa. Fotavtrycket kvar på en klippa i Piilijärvis strand
Kulttuuri taustaa sanasta
2010-07-02 den 06:53 (B.Historier)
Efter sedan kristendomen kom till bygden kunde inte människan lämna sin hedniska tro utan vidare. Man litade på sina trollkarlar eller nåjder vid alla sorters sjukdomar hos människan och djuren. Samuli Paulaharju skriver i sin bok Ödebygdens folk, om dessa nåjder:
”De kunde sätta igång sjukdomar likaväl som han kunde stoppa dessa, han kunde mana fram varg, björn och ormar lika väl som han kunde tygla dessa. Han hade hela bygdens nyckel i sin hand med vilken han kunde styra allt, och han var mycket respekterat.
De hade sina egna leder där de for fram. De kunde fara genom luften i virvel vindar, vilka då sades vara” nåjdan puska ”. Enligt gammal folktro, om man såg en virvelvind som kom emot så skulle man sätta stål emellan sig och virvelvinden , då skulle den ta en omväg och inte skada dig.”
Men Piili Einari den stora nåjden i Piilijärvi hade sitt eget sätt att färdas. När de andra byborna redan på lördag for tillkyrkan i Jukkasjärvi på Anders mässan sa Piili Einari, nog är jag där när ni är framme. Först på morgonen Anders mäss dagen for han . han manade fram en varg från skogen och seglade på denna . Och i en stor snövirvel kom gubben sittande på en snöspade, framför församlingen. Och han for därifrån i en snövirvel så att man från snövirveln bara såg vargens brinnande ögon och gubbens tofsmössa.
I en snövirvel kunde Piilijärvi nåjden fara fram med en varg. Men i en luftvirvel kunde han kunde han sända iväg en stor martall till Lainio nåjdens notvarp, när de var oense om fiskevattnet. Och inte kunde Lainio nåjden göra någonting när han såg en stor martall komma på midsommardagens morgon, susande genom luften och skruvande i en cirkel och plumsa i Hotakanhauta, förstörande den bästa notvarpet.
Flygande for Piili Einari på den sista färden när tiden var inne. Han låg till kojs, ibland i flera dygn och då fick ingen röra vid honom, en gång lade han sig och manade sin gumma att inte röra vid honom, men gumman råkade röra vid honom med kvasten varvid gubben for upp och rusade till sjöstranden och från strand stenen for han upp i luften som en virvelvind for Piili Einari över sjön. Sedan dess sågs han inte till något mer. Endast på stranden syns ett fotavtryck på stenen. I Kukasjärvi finns vid en udde en sten som kallas Hukankivi som enligt sägen skulle vara den sten som nåjden hoppade ifrån, man ser ännu idag fotavtrycket. I Tervaskursu har man efteråt hittat människoben.
Han var lite av lappmarkens superhjälte, och dyker upp, ibland med sitt namn, och ibland bara som "Piilijärven noita" i närmast oräkneliga uppteckningar. Här en uppeckning ur Samuli Paulaharjus uppteckningar på SKS i Helsingfors (löpnummer 22853-22856):
Noitia Lainiossa, Piilijärvessä, ja Kangosessa ja Lovikassa
Väkeviä noitia oli ennen Lainiossa, Piilijärvessä ja Kangosessa.
Piilijärven noita ja Kangoasen noita olivvat keskustelhet. Piilijärven noita sanoi:
”Mie vien kellolehmän sinun tarhastasi.” Lainion noita sanoi: ”Et vie.” Pikkusen aikaa kun ovat puhunet siinä, näkevät kun kellolehmä nousi ilmahaan, kello vain kilisi, kun meni.
Taas Piilijärven noita sanoi, että hän panee semmoisen merkityksen Sangin hauthaan – se on julma kalapaikka – ettei saa siitä kukhaan kaloja. Tuli hirmunen tuuliaispää, meni iso aihki näverin kierrossa justhin siihen valtakalapaikhaan. Ei saateta siitä enää kalaa pyytää. -- Tuuliaispäässä on rietas.
+ + +
Lovikassa ja Kangosessa oli noijat. Vaimonen noita oli Kangosessa. Nousi yöllä ylös ja katosi. Mies kysyi kun tuli vaimo takaisin, missä oli ollut. Vastasi vaimo:
”Lensin Kirakanniemellä mukkasen.”
Vilussaan oli kun tuli. Oli käyny toisen nojan luona Lovikassa Kirakanniemellä.
+ + +
Piilijärven noita ajoi kerran Jukkasjärven kirkkoon: lumilapiossa istui ja hukka oli eessä. Lappalaiset, kun näit hukan tulevan sanoit: ”Nyt se tappaa meiltä porot.”
Ei ollutkaan hukkaa, ei paskaakaan siinä ollut, se oli rietas vain, jolla ajoi. Kyllä riettaalla voimaa on tehä mitäki.
+ + +
Piilijärven noita makasi lovessa. Sanoi vaimollen, että ei saa koskea häneen, kun hän on makaamassa lovessa. Mutta vaimo ei totellut vaan löi luualla. Silloin noita ryösys oven päälle ja lensi siitä ulos, potkasi kivheen rannassa ja kivessä on vieläkin noijan varphaan jäljet. Kivi lähti kulkumhan noijan perässä pitkin settä. Noita meni Tervasvaaran kursuun ja siellä se on viläkin.
Silmällään makasi noita, kun oli lovessa. Siinä hän teki noituutta, kun makasi. Ei kaikki noijat olleet lovinoitia, mutta Piilijärven noita makasi lovessa, se oli etevin noita. Ei toiset olleet lovessa.
Kertoi Johan Henrik Lasu, mökin äijä, 82 v.
Vittangi, Pohjois-Ruotsi 15. 7. 32.
Muist. Kirj. Jenny Paulaharju.
Jag får detta till något i stil med:
Nåjder i Lainio, Piilijärvi, Kangos och Lovikka
Mäktiga nåjder fanns förut i Lainio, Piilijärvi, och i Kangos.
Piilijärvinåjden och Kangosnåjden hade diskuterat. Piilijärvinåjden sa: ”Jag tar skällan från ditt hägn.” Lainionåjden sa: ”Inte tar du den!” En kort tid efter att de hade talat med varandra såg man hur skällkon steg upp i luften. Skällan pinglade när den gick.
Piilijärvinåjden sa vidare, att han skulle sätta ett sådant där märke i Sangisgraven – det är ett ställe med enormt mycket fisk – så att det inte skulle gå att få någon fisk där. Det kom en väldig virvelvind och gick som en navareborr går i en storfura just på det bästa fiskestället. Och inte kan man fånga fisk där mer. Virvelvinden var den onde.
+ + +
Det fanns nåjder i Lovikka och i Kangos. I Kangos fanns en kvinnlig nåjd. Hon gick upp på natten och försvann. När kvinnan kom tillbaka frågade mannen var hon hade varit. Då svarade kvinnan: ”Jag flög en sväng till Kirakanniemi.”
Hon frös när hon kom. Hon hade varit i den andra nåjdens hus på Kirakanniemi i Lovikka.
+ + +
Piilijärvinåjden hade en gång varit till Jukkasjärvi kyrka. Han satt i en snöspade och hade en varg som dragare. När samerna såg vargen komma sa de: ”Nu dödar han renarna för oss.”
Inte var det en varg, och inte var det någon skitsak heller, det var den onde själv som körde. Nog har den onde makt att göra vad han vill.
+ + +
Piilijärvinåjden låg i trans (?) Han sa till sin hustru att hon inte skulle röra honom när han låg i trans. Men hustrun lydde inte, utan slog honom med kvasten. Då rusade nåjden på dörren och flög ut därifrån och sparkade till stenen på stranden och än idag kan man se spår av nåjdens tår på stenen. Stenen och nåjden flöt iväg med strömmen. Nåjden kom till Tervasvaaras ravin, och där är han fortfarande.
Nåjden låg på mage när han var i trans, det var när han låg så som han trollade. Inte alla nåjder var trans-nåjder, men Piilijärvinåjden låg i trans. Han var den främste av nåjderna. De andra låg inte i trans.
Berättare: Johan Henrik Lasu, torpargubbe, 82 år.
Vittangi, Norra Sverige 15. 7. 32.
Skrivet ur minnet. Jenny Paulaharju.
Alkuperä
Muntliga berättelser i Skaulo och norra Gällivare. Inspelade under 1950-talet. Tore Aspebo, Skaulo, https://toreaspebo.wordpress.com/?s=nietsakan.
Pannu muistiin Birger Winsa
Kompelusvaara Kompelusvaara, Kainulasjärvi, yksi ämmä ku se synnytti parraa saunassa se sano että synnys synnyp para, para, mie sinun, sie minun, ja seisonu raamatum päälä ittes saunan laattialla, takaperin menny ikkunasta, ku sen sitte piti sanoa että voita ja maitoa kantamhaa, se huusiki pahanilkinen trenki ikkunan takkaa että: kusta ja paskaa kantamhan, ja se tuliki täythön kusta ja paskaa.
Kulttuuri taustaa sanasta
Bära gav och kunde komma med olika varor till huset, den kunde beordas till detta, men det krävdes att ngn vågade beordra bäran till att utföra gärningar? men för att få gåvor är man tvungen att lova ngt till bäran och då kan man förlora sig självt? bäran kan bära mjölk från grannen, oftast mjölk och smör, men även pengar? jultomte i nordliga trakter
Alkuperä
Täräntö, synny synny para rukka voita ja fiiliä kantamhaan, Kainulasjärvi, Aaton äijä raukal on ollup para, s oli rahhaa pannuk kantamhan, Laurin vaimon äijäfaarila. S oli kironu että ennen Narkauksen väylästä vesi lo Täräntö, onnem para.
Pannu muistiin I. Tuovinen
Meän kieltä 1986: ko pellot olit tassaintunheet päile ja angerias (angervo) oli tullu kukile ja hämhääkki kutonu verkkonsa heinhään Jänkkäniithyin alethiin 1150
Kulttuuri taustaa sanasta
Kolari: Ja nehä̀n sanoit että ei olèp pouasta taikaa kun ei olè hämhääkiv verkkoa heinässä.
Täräntö: Hämhäkim pesä̀stä taijothaan: ku hämhäkki vettää heinällalvan kiini ja siinä om pojàt, sillon on heinä täysi, valmis. Elsi Kurki: Miehän en tapa vieläkhään hämhäkkiä, ko ämmi sanoi että lehmä kuolee jos hämpin tappaa. Laitan sen vain ulos. Tuula Mutanen: Meiläkin äiti sanoi, että tietää huonoa onnea, jos hämähäkin tappaa. Vasta nykyisin olen tappanut, mutta tullee huono olo. Eikö ole jännää, että vuosikymmenien vaikutus. Jukka Lääkkölä: Antakaa hämhäkkien elää ja olla rauhassa. Vanha viisaus, jos talossa on hometta, ei ole hämhäkkejä. Olen tämän todennut todeksi. Ei hämhäkit ole vaarallisia, antakaa niiden olla ja elää rauhassa.
Alkuperä
B. Winsa: ordbok, Nikupeteri, Väylänvartisten sanakirja.
Pannu muistiin Birger Winsa
Jumala laskee kuuman kiven pääle jos lapsi eli raavas tekkee jotakin pahhaa eli valehtellee. Lapset kattoit taivasta jos tullee kiviä-.
Kulttuuri taustaa sanasta
Talesättet kan ha kommit av att någon verkligen sett en meteorit falla och hittat den heta stenen på marken. Uttrycket förekommer över hela Tornedalen.
Kompelusvaara: Sillon ku (kirkon)kelloja soitethan?sillon net on manalaiset koola, sen heän ruuhmiis tykönä, Kainulasjärvi: Manalaiset kulkevat vain niinku aaltona Svappavaara: Panthiin manalaiset sem päälle (noita pani rosvoile). Kompelusvaara: Viinasta kattothaan onko siihen tarttunhee manalaiset, jos on jokin tuntematon tauti, Svappavaara: Ei se manalaiselle tartte ku pokata vain hyvä päivää, Kainulasjärvi: Manalaiset oj jokka jälkhiin kulkeva asioilla?tuovustethiin päresoitola pois arkun ympäriltä ku oli pimeä aamu. Eeläkäypä vei soittoa kantajain eessä riihheen ja sano: kaikkip pois. Mutta ei valkealla päivällä soittoa, mutta eeläkäypä. Veikko Pahajoki: Meillä sanothiin manalaisiksi mutta ylheisesti näillä tarkotethaan maahisia. Heillä oli oma elämänsä maan alla lehminheen kaikkinheen. Lehmät oli heillä kuitenki heikkotasosempia. Ihmislapsiaki haluthiin maanalle asumhaan ko piethiin parempanna. Soili Kuparinen Os Aikio: Ne teki vaihdokkaita ihmislapsen kanssa. Hauska tarina oli se kun komsiossa makasi vauvan sijasta vanha ukko. En muista mitä piti tehdä, että toivat oikean vauvan takaisin. Unto Matinlompolo: Manalaisia net olit meiläki ja ko net olit harmittomia niin met kläpit kuttuima niitä kotosasti "manuiksi"
Kulttuuri taustaa sanasta
tarkempia tietoja CD:ssä, underjordiskt väsen, nåjden har makt över denna och kan sätta den på tjuvar, lukar död, små varelser som man kan se och höra, Vertaa miesväki. Vertaa maahinen, sama olento. Suomen kirjakielessä ei ole sammaa kulttuuria sen takia kummitus ei vastaa manalaista.
Alkuperä
I Tuovinen, Veikko Pahajoki, Unto Matinlompolo, Soili Kuparinen Os Aikio, Feisbukki, Väylänvartisten sanakirja.
Pannu muistiin Birger Winsa