kara

Meänkieli
kara
Svenska
torkad gren, trädtopp eller stam; tunn stör, torrt träd
Ordklass
substantiv
Övrigt
Västfinskt ord. kara s \\\'torkad gren, trädtop eller stam; tunn stör, torrt träd\\\' (Kirsti Vuorela k 6314, SMSA).
Källa
Kirsti Vuorela / Birger Winsa. Nedtecknat av Lars Lampinen

Liknande ord