kara

Meänkieli
kara
Swedish
torkad gren, trädtopp eller stam; tunn stör, torrt träd
Part of speech
substantiivi
Other
Västfinskt ord. kara s \\\'torkad gren, trädtop eller stam; tunn stör, torrt träd\\\' (Kirsti Vuorela k 6314, SMSA).
Source
Kirsti Vuorela / Birger Winsa. Writen down by Lars Lampinen

Similar words