Öknamn på en finne som endast kunde ordet ”mössa” på svenska och ofta försökte med detta ord belysa sin vida kunskap i det svenska språket.
Källa
Bergfors, Georg, 1921–22: ”Huutonimiä” och öknamn bland finnar och lappar i Norrbotten. I: Arkiv för norrländsk hembygdsforskning..
Nedtecknat av Järämä-Satter
Öknamn på en man som varit högröstad i yngre dagar. Skall enligt uppgift ha fått namnet under kortspel (pass!).
Källa
Bergfors, Georg, 1921–22: ”Huutonimiä” och öknamn bland finnar och lappar i Norrbotten. I: Arkiv för norrländsk hembygdsforskning..
Nedtecknat av Järämä-Satter
Öknamn på man med mycket tjockt L-ljud. Plutta ska uttalas med betoning på L:et.
Källa
Bergfors, Georg, 1921–22: ”Huutonimiä” och öknamn bland finnar och lappar i Norrbotten. I: Arkiv för norrländsk hembygdsforskning..
Nedtecknat av Järämä-Satter
öknamn på person som alltidi uttalar ”freistiksi” med P
Ordklass
egennamn
Platser
Malmfälten och övre Tornedalen, mycket lokalt
Källa
Bergfors, Georg, 1921–22: ”Huutonimiä” och öknamn bland finnar och lappar i Norrbotten. I: Arkiv för norrländsk hembygdsforskning..
Nedtecknat av Järämä-Satter
Just denna hade namnet "Sippa". Dessa tre kor var de enda som hade svenska namn eftersom de var köpta från "Sverige", som min far brukade säga. De övriga korna kom från egna uppfödda kalvar och bar namn som "Punakorva, Kruunu, Nätti, och det vackraste namnet tyckte jag var Onnenkukka". Henning Johansson från Soppero.
Öknamn på någon med ett huvud som är kalt och vitt som talg (”tali” är förfinskning av talg).
Källa
Bergfors, Georg, 1921–22: ”Huutonimiä” och öknamn bland finnar och lappar i Norrbotten. I: Arkiv för norrländsk hembygdsforskning..
Nedtecknat av Järämä-Satter
öknamn på någon som spottar ofta då hen röker pipa
Ordklass
egennamn
Platser
Malmfälten och övre Tornedalen
Källa
Bergfors, Georg, 1921–22: ”Huutonimiä” och öknamn bland finnar och lappar i Norrbotten. I: Arkiv för norrländsk hembygdsforskning..
Nedtecknat av Järämä-Satter
Aikikielinen. Stavningen och uttalet "Aihki" eller "Haihki" är vanligare. Lån från norska ek, troligen.
Övrigt
Förfinskning av och/eller låneord från lule- och nordsamiska dialekter och i enstaka fall svenska i samband naturnamn. Ord likt denna användes eller används fortfarande, separerade från naturnamnen, än idag av den Meänkielitalande ortsbefolkningen. Några exempel är ”vuosku” (abborre), "kaira" (kil) och ”kaaret” (skål, tråg). För mer information, se källa.
Källa
Falck, A. & Korhonen, O. (2008). Gällivares samiska och finska ortnamn. 2. uppl. Gällivare: Gellivare sockens hembygdsförening. Nedtecknat Torbjörn Ömalm..
Nedtecknat av Birger Winsa