Nuortikon Mari bodde med sin piga Lotta i Nuortikon. Dessa två kvinnor skapade massor med berättelser om denna lilla ort i Gällivare kommun.
Övrigt
Nuortikon är en by med två invånare. Nära Nattavaara. Nuortikon hade under en tid en egen järnvägsstation. Se mer i https://sv.wikipedia.org/wiki/Nuortikon
Se även Nuortikon Mari, en omtalad kvinna.
Sopulivuosi. 1970-luvun sopulivuosi hukkas kalastuksen. Hauvila oli ilkeäitä sopulia vattassa ja ei menny istua mihinkhään mettässä, joka mäthäästä kuuli äreä kilkuminen monesta päin. Sopulia joka paikka täynä murisemassa kun vihaset hiiret. Olettakos kuulheet sanontaa ette ennen sottaa kulkee sopulivuosi. Minun kranni Karkean Albiini väitti sitä. Syntyny 1900. Ja siis olis sitte 1913 ja 1938 olisit olheet sopulivuosia. Tietääkö kukhaan. Kansan tietoja. Näen ette joku muuki iänpuolela on kuullu tämän soasta
Källa
Väylänvartisten sanalistalta, Naamakirjan tietoja.
Nedtecknat av Birger Winsa
Ortnamn i Kiruna. Från nordsamiskans ohkkeras, ohkkiras jaure, menar Elias Viippoka. Juhkka är att supa, festa på samiska. Därav Jukkasjärvi. Juhkkajauri är Suparsjön, enligt källan Isak Herman Fjällborg och folketymologin. https://kaino.kotus.fi/av/kuuntele/6a_jukkasjarvi.mp3
Källa
Elias Viippola, Isak Herman Fjällborg född 1895..
Nedtecknat av Birger Winsa
I Silmikiskonmaa finns en stor sten och från den stenen ropade Piilijärvi Einar: Ha färdig en båt i Soutuniemi när jag kommer till viken. Viken ligger drygt 5 km bortom Silmikiskonmaas stora sten. Einar gick och folk hade hört honom och kom med båten. De vågade ej sätta emot stornåjden. Einar kom till udden och sa: Jag har aldrig gjort ont mot någon människa, och får ej heller göra det. Jag visar ej mina krafter. Men Einar kunde inte motstå och sa på kvällen till en tjej: Du hittar mig vart jag går. Sök mig! Var ej rädd! Du kommer! Flickan var inte rädd och sa: En sån gubbe skall jag inte följa, men jag är inte rädd. Flickan tvingades att gå och söka. Gick till Soutuniemi, Ylipääs hus, gick in. Såg ej Einar, som varit inne och sagt att någon skall komma och söka honom och sa dessutom: Hän mennee lumhuun. Han går i dvala. Flickan gick upp på vinden och träffa Einar som sa: Jag bara visade, jag är inte farlig.
Lån Njarka. Udden är inte Narkåns utlopp, utan en udde som fanns mitt i selet men som försvunnit. Rolf Augustsson: Det fanns en mer utmärkande udde, tyvärr så är den borta sen drygt hundra år efter att narkens egna "vildhussar" hade försökt sabotera för flottningsföreningen. De unga männen fick inte jobb i flottningen , grävde en kanal i den smala delen för att avleda vatten från forsen i "vanha väylän reikä", det blev tvärtom. En uuen väylän reikä och mycket bättre för flottningen. Uusisaari heter ön och kvar finns en sandamella på östra sidan. Just norr om "magasinet". Forsen var nog ganska häftig vid högvatten. Hela kyläsuanto blev nog lugnare. Dem grävde en midsommarnatt , tuntturitulva, fjällfloden gjorde det mesta arbetet. Sandig jordmån blev ett lätt offer för vattnet,sen har det blivit större för varje år. Nu har det avstannat. Elof Nordmark: Farmor sa sig minnas någonting om detta Kaisa Marja alttså, Karkean Flora som var född 1867 berätta om detta men hon sa att dom grävde bara en ura vattnet gjorde resten under några år.
Källa
Rolf Augustsson, Elof Nordmark Narken..
Nedtecknat av Birger Winsa
Enontekiö, Sieppijärvi, (ylheinen), Vittanki, Lohijärvi, (ylheinen), Svappavaara, Parakka?, karhu... alkaa purehan siltä jalkaa (ketulta), se kettu sann että kuusen juurta purekki. Sillon ku karhu purree kuusen juurta se sannoo kettu että voi henei jalkaa puret?se jos pääsee purehan se painethan käärmhem purema ja
Jellivaara (saga) ketto sannoo ku on karhuun hampahaissa: itätuuli, itätuuli! katto, karhu ei kersinu ku erjais (ärjäsi) ette lensituuli, Parakka, pohjanen, länsi, itä ja etelä ja sitte on luet eli luotheentuuli, ja louna, muita ei, (sydost och nordost finns ej), Rautas
Övrigt
Rautas, vindriktningen berättar vart renen har gått, samen vill under sommaren ha vinden i ryggen (ylituuli), aldrig motvind (alatuuli), viktigt var föda och snö finns från dessa förutsättningar,
Kainulasjärvi: s oli pitkäsenilmala sanonu että jo taas jauhaa ylitalonfaari kryyniä.
Övrigt
Västfi, pitkänen s 'åskväder' (Paunonen 1987:219). Ordet har sannolikt spridits med kristendomen. Bibeln 1776 används fortfarande av laestadianer:
Matt. 28: ".. istui sen päälle.
3. Ja hän oli nähdä niinkuin pitkäisen tuli ja hänen vaatteensa olivat valkiat niinkuin lumi."
Ja Matt. 24:"27. Sillä niinkuin pitkäisen tuli leimahtaa idästä ja näkyy hamaan länteen, niin on myös Ihmisen Pojan tulemus." Birger Winsa: I Kainulasjärvi sa min mamma att man skulle stänga fönster och dörrar när det mullrar. Dragvinden kunde dra blixtar in i huset. Hon sa även att man inte skulle sitta nära ett eluttag. Kulblixten följer elkabel och far ut via eluttaget. En i Järvi dog på det sättet. Min mor såg som barn en kulblixt riva ner elkabeln i Mäkihemmet. Ingen dog. Henrik Micael Kuhmunen: Min mor sa alltid till oss att släcka elden i kåtan när det var åska. Det var farligt..
Källa
B. Winsa: ordbok, Tuovinen, Artimo, Aimo Palovaara..
Nedtecknat av Birger Winsa
Kaihnuunranta är en vik norr om Mestoslinkka. På den östra sidan, söder om Vuopio.
Albin Oja 1900-1984 i intervju: "Det finns ett bra fiskeställe som kallas för Kaihnuunranta som ligger i Wuopions mynning. Den har fått sitt namn efter en person från Kalix (Kainus) som bodde här i en fiskekoja. Sedan finns det ett ställe som kallas Pärkämä nedströms Wuopion, var det fanns en ö. Där bodde fiskaren Pärkämän Pekka."
Källa
B.Winsa och älgjägare i Kainulasjärvi, 1985.
Nedtecknat av B. Winsa
Kittilä, Kittilä, minkä verran ol lunta vappuna vaola, sev verran ol lunta erkkinä katola. Kittilä, peippo alkaa vappuna karhule laulaa, hään oj jo suomet saaret käyny, siekö se aina makkaat ja sylkee: hiilyit, hiilyit, thyi, (ja karhu lähtee pesästä)
Kompelusvaara: No ketull ei ollu muuta turvaa muuta ku alkaa valehtelhen, kettu sannoo että itätuuli, itätuuli! Katto karhu ei kersinuk ku erjais ette lensituuli, ja ei het ole sen jälkheen valehtelheet toistansa
I Tervalahti tog man isär tjärflottarna och transporterade tjärtunnorna landvägen till Linkanlahti där man
byggde ihop tjärflottarna igen. Tunnrännan finns kvar vid utedasset i Mestoslinkka.
Övrigt
Koordinater: 7451023 833107. Lär finnas en urgammal boplats: L1992:7029 Boplats RAÄnummer:
Tärendö 162. Källa: Roland Jatko.
Källa
B.Winsa och älgjägare i Kainulasjärvi, 1985, Roland Jatko med studiegrupp i Narken..
Nedtecknat av B. Winsa
Unelma Mäki: Hellän päälä sulatethiin tina kauhassa ja ämpärhiin tyhjenethiin kauha. Jos tuli rosoa, se taisi olla sairautta tulevana vuona, joku taisi tietää rahhaaki, en vain muista, mikä...
Källa
Bror Wennström 1942, Väylänvartisten sanakirja.
Nedtecknat av Birger Winsa
Undertecknad har en del förfäder begravda på denna plats. ”Akamellan vainajat, haltijat.” - S.P
Källa
Paulaharju, S. (1922). Lapin muisteluksia. Helsinki: Kirja. Boken belyser många dialektala ord från bägge sidorna av övre Tornedalen och Muonioälvdal, exempelvis Kolari, Muonio, Kittilä, Karesuanto, Naimakka och Enontekiö..
Nedtecknat av Järämä-Satter
Sjön Entiöjärvi kallades länge ”En-tiä-järvi” pga. en felhörning av en utsänd kartograf. Ligger vid Sevujärvi nordost om Jukkasjärvi.
Källa
Ranta-Rönnlund, S. (1971). Nådevalpar: berättelser om nomader och nybyggare i norr. Stockholm: Askild & Kärnekull. Samt: Ranta-Rönnlund, S. (1978). Sist i rajden: berättelsen om ett uppbrott. Stockholm: Askild & Kärnekull..
Nedtecknat av Järämä-Satter
Harkun versta/Harald Ojas verkstad drevs med remmar och hjul och hade sina rötter i början av 1900-talet innan elmotorerna blev allmänna. Harald själv bodde i en omgjord buss och var byns största uppfinnare. I bussen fanns förstås el och vatten. Han tillverkade en av Sveriges första snöscootrar. Tyvärr hade han inte tillgång till lättmetall så scootern vägde åtskilligt. Järnband. Det medförde att den gick under snön på jorden som världshistoriens första snöubåt. Han tillverkade en traktor, kallad Eulalia, som fungerade bra. Många potatisland plöjdes med Eulalia. Gul i färgen. Men en skogstraktor med grip och hydraulik blev aldrig färdigt. Det projektet var för honom övermäktigt i en simpel verkstad utan avancerad utrustning. En av Kainulasjärvis mest originella personer. På senare år flyttade han in i en självbyggd stuga. Harald var bror till mäkibon Arnold Oja och kusin med Birger Winsa. Harald var väl medveten om sin sociala position i byagemenskapen. Den var inte helt positiv. Harald levde ogift hela sitt liv.
Jockfallet/ Jokilinkka som ”levererar”. Hit flyttade savolaxaren Joakim på 1600-talet och släkten är omnämd för att ha lyckats rädda byn under den stora ofredens tid på 1700-talet genom att lura en mindre rysk trupp att det var en bastu som det lockande rykte från, och att de därför skulle sätta sig en båt för en färd nedför, när de i själva verket for in i döden i den otämja fors, som ryker och ryter alltjämt.. Åtminstone enligt legenden. Många är vi som är Av Joakims släkt. Hasse Alatalo: Och just när båten med ryssarna for nerför forsnacken sade Joakim: ”Hyvin meniko mela vilahti!” /”Det gick bra för styråran blänkte till” . (Inget rim när man översätter) Sanonta/säget , är också det enligt legenden men jag misstänker att det finns många livsfarliga forsar med liknade historier
Källa
Bertil Isaksson, Hasse Alatalo.
Nedtecknat av Birger Winsa
Kalix älvs största bröte uppkom 1947 nedanför Mestoskoski i viken Kalsunlahti. 1,5 miljoner stockar. 82 man arbetade i 6-8 veckor för att riva den, enligt fd flottningsförman Heimer Taavola, Narken.
Övrigt
Elof Nordmark: Ni kanske har hört eller kommer ihåg Kalsunpato det var miljoner stockar på torra land hela distriktets flottarlag höll på och riva den en hel sommar gissar sommaren 1947 Narken K-järvi och överkalix lag var där i tvåskift. Jag hade 3 bröder som var där dom sa att dom såga och högg och slet en stock i taget i 10 timmars skift kl 6 till 6 hela försommaren det påstods att låg 4 miljoner stockar i bröten. Birger Winsa: Två-tre lag jobbade på samma bröte och hade ingen synlig kontakt med varann. Berättade Artur Winsa i Herman Henrikssons anda att man skall lägga till minst 100% annars är det inte värt att berätta. Ni som inte vet vem herr Herman från Narken var. Han kallades för Kolkko Hermanni i byn för sin dova röst. Han var även högröstad. Det skall höras när man talar, menade Herman. Han hade rest till USA en gång och då på den tiden var det få som gjort den resan. Han besökte bl a Calumet i Michigan som kallades för Kalumeeti. Hans berättelser om USA-resan innehåller allt av gigantiska överdrifter. Jag intervjudade Kolkko Hermmanni 1985. En beskedlig och försiktig man då. 20 år senare gick jag i Kolkko Hermans fotspår i Kalumeeti. Jag nästan kände Hermans ande vila över bygden. Kalumeeti är full av släktingar från Tornedalen. Lestadianismen är kanske starkare än i Pajala.
Källa
Elof Nordmark, Narken. Facebook Kainulasjärvi..
Nedtecknat av Birger Winsa