Rovaniemi, meneväs sinnem misä ovah harjaunhet tekhen ko niile tullee tevon aika, Rovaniemi Kittilä, kun se (emävaadin) on kesempänä tehny, niin se (vasa) on kesakko
Eva Kvist: Har några fina namn på meänkieli som vi gett till våra renar. Funkar säkert på kor också. De är ju båda idisslare med fyra magar och en del med skälla runt halsen så det finns ju några likheter. Fröökynä (fröken), Pikku piika (Lillpigan), Ruusu(Rosen), Tuisku (Yrväder), Musta-Marii (Svarta Mari), Lumipiika (Snöpigan), Hilla (hjortron), Mustikka (blåbär), Fiina (ingen särskild betydelse. Kan vara en förkortning av Josefiina ursprungligen). Finns det nå tjurar i flocken så har jag också några tips: Velho , Eetu, Ville, Lumipoika (Snöpojken), Tähtipoika (stjärngossen), Jahvetti, Manne.
Detta ord är mångt och mycket en förfinskning av och/eller låneord från lule- och nordsamiska dialekter i samband naturnamn. Många av dessa ord användes och används, separerade från naturnamnen, än idag av den Meänkielitalande ortsbefolkningen. Två sådana exempel är ”vuosku” (abborre) och ”kaaret” (skål, tråg). För mer information, se källa.
Källa
Falck, A. & Korhonen, O. (2008). Gällivares samiska och finska ortnamn. 2. uppl. Gällivare: Gellivare sockens hembygdsförening..
Nedtecknat av Järämä-Satter
Detta ord är mångt och mycket en förfinskning av och/eller låneord från lule- och nordsamiska dialekter i samband naturnamn. Många av dessa ord användes och används, separerade från naturnamnen, än idag av den Meänkielitalande ortsbefolkningen. Två sådana exempel är ”vuosku” (abborre) och ”kaaret” (skål, tråg). För mer information, se källa.
Källa
Falck, A. & Korhonen, O. (2008). Gällivares samiska och finska ortnamn. 2. uppl. Gällivare: Gellivare sockens hembygdsförening..
Nedtecknat av Järämä-Satter