karso

Meänkieli
karso
Svenska
vindögd
Ordklass
substantiv
Platser
Kittilä, Enontekiö, (ylheinen), Ylitornio
Övrigt
västfi, karso s \'skelögd\'; östfi och tavastl kierosilmäinen (ALE 191, SMSA).
Källa
Nedtecknat av Itkonen, Aejmelaeus, Liljeblad

Liknande ord