keläs

Meänkieli
keläs
Svenska
högbelägen, dåligt växande, torr strandäng
Finska
korkeanmaan huonosti kasvava kuiva rantaniitty
Ordklass
substantiv
Platser
Kittilä, Enontekiö, (ylheinen), Enontekiö, Inari
Övrigt
Länsisuomi, keläs, kelhä s 'fält' (Vahtola 1980:122).
Källa
Itkonen, Tuovinen, Isoniemi. Nedtecknat av Birger Winsa

Liknande ord