Kompelusvaara, joku henkilö se saattaa lumoa ittensä että hänheen ei ampiainem pistä, eikä käärmep pistä. Täränössäki on yksi käskethään Huornaseksi, se ottaa käärhmeen niskasta ja kääräse kauhlaan, ei se sitä lumo, mutta joku toinen taas lummooki, Kompelusvaara, Täräntö, Kompelusvaara, joku se on saattanu lumoat toiselta pyssyn
Lite uppgifter om ”Nåjden” Nietsakan Olli eller Nikun-Olli:
Nietsakan Olli eller Olof som han döptes till föddes i Killingi, son till Nils Fredriksson från Neitisuando och Elsa Israelsdotter Björkman.
Han växte upp i en familj med sex barn:
Nils Fredrik 21/ 9 1852 -13/ 5 1932
Johan Erik 7/ 4 1854-6/ 3 1865
Sigrid Cecilia 4/12 1885
Kajsa Lotta 6/7 1858 – 16/3 1940
Olof ” Nietsakan Olli ” 15/6 1861
Johan Erik 22/2 1866.
Han dog i Kiviniemi eller Alatörmä som byn också kallades, byn ligger några kilometer uppströms från Lappeasuando vid E10 vid Kalix älv.
Uppgifter på när han dog saknas. En annan stor Nåjd var Nietsakan Olli från Kiviniemi. När han tog bort onda andar från en lapp som hade fått dom på sig när han var i Norge och stal renar, men Olli fick de onda på sig och de snurrade runt honom som en renflock, där fick han det svårt då det dödas andar och de levandes stötte ihop. De jagade stackars Olli i vinternattens mörker över fjällen. De rev bort byxorna från honom ner de kom susande efter honom i en lång rad. Olli hade svårt att styra dem när de inte förstod varken Finska eller Lapska. Men i toppen av Tanelivaara visade han med armen mot Svappavaara , Siellä parempi ….siellä puorep. Och dit for de onda andarna i morgon gryningen och Olli blev kvitt dessa.
En gång hade Olli hamnad i Oträda med handlanden” Teppo” Stefan Johansson i Jukkasjärvi. Denne handlande hade sagt till Olli att ”du har ögon som liknar en björnunges”. Varvid Olli hade gen mäld att , men i kväll ser du bara med arslet . Innan det var kväll var Teppos ansikte så svullet att han nära nog var blind. Nu fann han inte på bättre råd än att skynda sig till Olli i Alatermä för att förlika sig med honom. Där tog Olli honom i kaluven, slet honom i håret och ”nu lämnar vi det hän”. Och genast öppnades Teppos ögon, och han vaknade som ur en dröm och kunde ge sig iväg.
Nietsakan Olli var särskild skicklig i att syna och bota spikbölder , variga blemmor och bulor, stilla blod och lindra smärta i sår. Han blev ofta hämtat långa vägar för att bota sådana åkommor. Mor Filppas son hade en gång fått blodförgiftning i handen , det hade runnit blod och var ur såret på det sjuka stället –”men hade sonen gått till lasarettet hade han så skulle han mist handen” .
I Neitisuando hade Olli träffat en lapp som ville ”pröva tänder” med honom . Men lappen hade råkat illa däran. De hade kommit in på gården från alla håll och kanter och lappen hade sprungit omkring som jagad av djävlar och vargarna hade slitit sönder hans kläder i stycken. Bitar från hans renskinnspäls var utspridd över hela gården. Det blev rent av svårt för Olli att rädda lappen från vargarnas klor. Men efteråt önskade inte lappen ”pröva tänder” med Nietsakan Olli.
Det fanns även andra kloka gubbar och gummor att tillgå om inte Olli var tillgänglig. Det fanns en del som hade ”helande hand” , en del viskade trollformler samtidigt som man strök det onda stället. Det fanns blodstillare. Bölder kunde botas på många sätt , man kunde bränna dom med krut, en del smorde med brännvin och strök bölden med en kopparslant. Men Nietsakan Olli spottade på kniv eggen och strök med den över bölden, och bölden försvann.
Enligt massor med uppgifter finns det en aarehauta nergrävt i Rissavaara. Även i Kainulasjärvi florerade mängder med dylika uppgifter. Skatten bevakas av väktare. En annan källa hävdar att det är en samisk nergrävd silverskatt som är en aarehauta. Det finns andar och manalaisia på Rissa, så säger otaliga vittnesuppgifter, int eminst i Kuusihuornas.
Kainulasjärvi Kainulasjärvi, kaikki net on siinä säkissä, kalmalaiset niissä mullissa? ruuhmiin nenäsormi oli nimetön sormi pittää olla siinä multasäkissä. Sitä net sitten panevat sitä multaa sillä kuolheen sormela juomhaan ja panevat pirut menemhän (toisheen imhisheen). Eikä niitä mihinkhän saa heittää, net menevät yhtä kenheesseen, jos net irti pääsevät...mutta ei osanukhaan... ja s oli piruissa lopun ikäänsä. net pystyit hänheen sillon ku hään näki sen sormisäkin ja pölästyi. valkeina joukhaisina net enimpäin tulit. ja se on lapsissaki vielä ne pirut (misslyckades med nåjdkonsten och fick själv jävlarna som förs över till nästa generation).
En av Tornedalens största nåjder. Flög till himlen på sin sista resa. Fotavtrycket kvar på en klippa i Piilijärvis strand
Other
2010-07-02 den 06:53 (B.Historier)
Efter sedan kristendomen kom till bygden kunde inte människan lämna sin hedniska tro utan vidare. Man litade på sina trollkarlar eller nåjder vid alla sorters sjukdomar hos människan och djuren. Samuli Paulaharju skriver i sin bok Ödebygdens folk, om dessa nåjder:
”De kunde sätta igång sjukdomar likaväl som han kunde stoppa dessa, han kunde mana fram varg, björn och ormar lika väl som han kunde tygla dessa. Han hade hela bygdens nyckel i sin hand med vilken han kunde styra allt, och han var mycket respekterat.
De hade sina egna leder där de for fram. De kunde fara genom luften i virvel vindar, vilka då sades vara” nåjdan puska ”. Enligt gammal folktro, om man såg en virvelvind som kom emot så skulle man sätta stål emellan sig och virvelvinden , då skulle den ta en omväg och inte skada dig.”
Men Piili Einari den stora nåjden i Piilijärvi hade sitt eget sätt att färdas. När de andra byborna redan på lördag for tillkyrkan i Jukkasjärvi på Anders mässan sa Piili Einari, nog är jag där när ni är framme. Först på morgonen Anders mäss dagen for han . han manade fram en varg från skogen och seglade på denna . Och i en stor snövirvel kom gubben sittande på en snöspade, framför församlingen. Och han for därifrån i en snövirvel så att man från snövirveln bara såg vargens brinnande ögon och gubbens tofsmössa.
I en snövirvel kunde Piilijärvi nåjden fara fram med en varg. Men i en luftvirvel kunde han kunde han sända iväg en stor martall till Lainio nåjdens notvarp, när de var oense om fiskevattnet. Och inte kunde Lainio nåjden göra någonting när han såg en stor martall komma på midsommardagens morgon, susande genom luften och skruvande i en cirkel och plumsa i Hotakanhauta, förstörande den bästa notvarpet.
Flygande for Piili Einari på den sista färden när tiden var inne. Han låg till kojs, ibland i flera dygn och då fick ingen röra vid honom, en gång lade han sig och manade sin gumma att inte röra vid honom, men gumman råkade röra vid honom med kvasten varvid gubben for upp och rusade till sjöstranden och från strand stenen for han upp i luften som en virvelvind for Piili Einari över sjön. Sedan dess sågs han inte till något mer. Endast på stranden syns ett fotavtryck på stenen. I Kukasjärvi finns vid en udde en sten som kallas Hukankivi som enligt sägen skulle vara den sten som nåjden hoppade ifrån, man ser ännu idag fotavtrycket. I Tervaskursu har man efteråt hittat människoben.
Kainulasjärvi, s oli (noita) taas käskeny (ruumhiita kirkon laattian alla)että mennä jokhainen omhaan leposiihaansa. Ja papit lattelit mennä, Alatornio, Kainulasjärvi, ja kuolheet valittavat jos niitä kauam pittää ettei vie hautausmaale, leposiàle
Kompelusvaara: Sillon ku (kirkon)kelloja soitethan?sillon net on manalaiset koola, sen heän ruuhmiis tykönä, Kainulasjärvi: Manalaiset kulkevat vain niinku aaltona Svappavaara: Panthiin manalaiset sem päälle (noita pani rosvoile). Kompelusvaara: Viinasta kattothaan onko siihen tarttunhee manalaiset, jos on jokin tuntematon tauti, Svappavaara: Ei se manalaiselle tartte ku pokata vain hyvä päivää, Kainulasjärvi: Manalaiset oj jokka jälkhiin kulkeva asioilla?tuovustethiin päresoitola pois arkun ympäriltä ku oli pimeä aamu. Eeläkäypä vei soittoa kantajain eessä riihheen ja sano: kaikkip pois. Mutta ei valkealla päivällä soittoa, mutta eeläkäypä. Veikko Pahajoki: Meillä sanothiin manalaisiksi mutta ylheisesti näillä tarkotethaan maahisia. Heillä oli oma elämänsä maan alla lehminheen kaikkinheen. Lehmät oli heillä kuitenki heikkotasosempia. Ihmislapsiaki haluthiin maanalle asumhaan ko piethiin parempanna. Soili Kuparinen Os Aikio: Ne teki vaihdokkaita ihmislapsen kanssa. Hauska tarina oli se kun komsiossa makasi vauvan sijasta vanha ukko. En muista mitä piti tehdä, että toivat oikean vauvan takaisin. Unto Matinlompolo: Manalaisia net olit meiläki ja ko net olit harmittomia niin met kläpit kuttuima niitä kotosasti "manuiksi"
Other
tarkempia tietoja CD:ssä, underjordiskt väsen, nåjden har makt över denna och kan sätta den på tjuvar, lukar död, små varelser som man kan se och höra, Vertaa miesväki. Vertaa maahinen, sama olento. Suomen kirjakielessä ei ole sammaa kulttuuria sen takia kummitus ei vastaa manalaista.
Source
I Tuovinen, Veikko Pahajoki, Unto Matinlompolo, Soili Kuparinen Os Aikio, Feisbukki, Väylänvartisten sanakirja.
Writen down by Birger Winsa
Kompelusvaara, mutta ku ennen on ollu niitä puhalusmiehiä nin niitä (paisheita) puhalethin ja pyörytethin, tuo Fiinan äitivainaa, se niitä puoski messinkikammala, paino, puhalsi, ja sylki ja viskutteli ja parani se kyllä?ei se luopunu ennenku se märki, ruispuuroa se on ennen käytetty paisheissin, niin kuumana ku kärsi, se kypsytti paisetta hopumasta