Pga försvenskningspolitiken hade man svårare att få jobb och få social status med finska efternamn. Många skämdes med ett finskt efternamn. Massor bytte därför från finska till svenska efternamn. Ofta med direkt översättning. Här några exempel:
Oja - Tillberg, Fällsjö, Gramner, Rannestam, Ryngmark,
Lampa - Kevnell,
Vinsa - Hamstig,
Poromaa -Rehnmark,
Katajamaa - Enmark,
Alatalo - Nergård,
Rova - Hed, Hedmark, Hedenhult,
Uusitalo - Nygård,
Kiviniemi - Stenudd,
Lehtipalo - Lövbrand,
Särkimukka-Mörtlund, Mörtvik,
Mäkitalo-Berggård,
Lehto- Lund,
Pudas - Ahlsund,
Savilahti -> Lervik -> Lerwick. I USA,
Katajamaa - Enmark,
Aidantausta - Gärdelid,
Rantatalo- Strandgård,
Haapalahti-Aspvik,
Poromaa - Renlund, Renmark, Rehnsteth,
Mäkitalo - Backgård,
Alatalo - Nergård,
Haapasaari - Aspholm,
Törmä - Backe,
Mettävainio - Skogfält,
Uusitalo - Nygård,
Rantatalo - Strandgård,
Kulttuuri taustaa sanasta
Hetta -> Mörtberg (efter berget Särkivaara) Bland de allra första som försvenskade sitt namn. Redan på 1700-talet. Långt före den stora vågen av namnbyte på 1930-talet.
Nuottaniemi - Notsten,
Rantala - Strand, Strandelin,
Honkamaa - Furmark,
Nenämaa - Lomhed,
Ruisniemi - Rågnäs,
Ruisniemi - Röjvall,
Kuoppala - Wahlberg,
Paavo - Palmklint,
Karjalainen - Ekersund,
Jokiaho - Tedestam,
Lehto - Lunderius,
Haarala - Grenemark,
Nulu - Nuldén,
Jatko - Ängsund/Engsund,
Vissa namn gick ju andra vägen. Som Stålnacke som förfinskades till Teräsniska. I bakhuvudet har jag också för mig att Koberg/Lehmivaara gick den vägen. Men dessa namn är ju försvinnande få i jämförelse.