Lån Njarka. Udden är inte Narkåns utlopp, utan en udde som fanns mitt i selet men som försvunnit. Rolf Augustsson: Det fanns en mer utmärkande udde, tyvärr så är den borta sen drygt hundra år efter att narkens egna "vildhussar" hade försökt sabotera för flottningsföreningen. De unga männen fick inte jobb i flottningen , grävde en kanal i den smala delen för att avleda vatten från forsen i "vanha väylän reikä", det blev tvärtom. En uuen väylän reikä och mycket bättre för flottningen. Uusisaari heter ön och kvar finns en sandamella på östra sidan. Just norr om "magasinet". Forsen var nog ganska häftig vid högvatten. Hela kyläsuanto blev nog lugnare. Dem grävde en midsommarnatt , tuntturitulva, fjällfloden gjorde det mesta arbetet. Sandig jordmån blev ett lätt offer för vattnet,sen har det blivit större för varje år. Nu har det avstannat. Elof Nordmark: Farmor sa sig minnas någonting om detta Kaisa Marja alttså, Karkean Flora som var född 1867 berätta om detta men hon sa att dom grävde bara en ura vattnet gjorde resten under några år.
Enontekiö, Sieppijärvi, (ylheinen), Vittanki, Lohijärvi, (ylheinen), Svappavaara, Parakka?, karhu... alkaa purehan siltä jalkaa (ketulta), se kettu sann että kuusen juurta purekki. Sillon ku karhu purree kuusen juurta se sannoo kettu että voi henei jalkaa puret?se jos pääsee purehan se painethan käärmhem purema ja
Jellivaara (saga) ketto sannoo ku on karhuun hampahaissa: itätuuli, itätuuli! katto, karhu ei kersinu ku erjais (ärjäsi) ette lensituuli, Parakka, pohjanen, länsi, itä ja etelä ja sitte on luet eli luotheentuuli, ja louna, muita ei, (sydost och nordost finns ej), Rautas
Kulttuuri taustaa sanasta
Rautas, vindriktningen berättar vart renen har gått, samen vill under sommaren ha vinden i ryggen (ylituuli), aldrig motvind (alatuuli), viktigt var föda och snö finns från dessa förutsättningar,
Kainulasjärvi: s oli pitkäsenilmala sanonu että jo taas jauhaa ylitalonfaari kryyniä.
Kulttuuri taustaa sanasta
Västfi, pitkänen s 'åskväder' (Paunonen 1987:219). Ordet har sannolikt spridits med kristendomen. Bibeln 1776 används fortfarande av laestadianer:
Matt. 28: ".. istui sen päälle.
3. Ja hän oli nähdä niinkuin pitkäisen tuli ja hänen vaatteensa olivat valkiat niinkuin lumi."
Ja Matt. 24:"27. Sillä niinkuin pitkäisen tuli leimahtaa idästä ja näkyy hamaan länteen, niin on myös Ihmisen Pojan tulemus." Birger Winsa: I Kainulasjärvi sa min mamma att man skulle stänga fönster och dörrar när det mullrar. Dragvinden kunde dra blixtar in i huset. Hon sa även att man inte skulle sitta nära ett eluttag. Kulblixten följer elkabel och far ut via eluttaget. En i Järvi dog på det sättet. Min mor såg som barn en kulblixt riva ner elkabeln i Mäkihemmet. Ingen dog. Henrik Micael Kuhmunen: Min mor sa alltid till oss att släcka elden i kåtan när det var åska. Det var farligt..
Kaihnuunranta är en vik norr om Mestoslinkka. På den östra sidan, söder om Vuopio.
Albin Oja 1900-1984 i intervju: "Det finns ett bra fiskeställe som kallas för Kaihnuunranta som ligger i Wuopions mynning. Den har fått sitt namn efter en person från Kalix (Kainus) som bodde här i en fiskekoja. Sedan finns det ett ställe som kallas Pärkämä nedströms Wuopion, var det fanns en ö. Där bodde fiskaren Pärkämän Pekka."
Alkuperä
B.Winsa och älgjägare i Kainulasjärvi, 1985.
Pannu muistiin B. Winsa
Kittilä, Kittilä, minkä verran ol lunta vappuna vaola, sev verran ol lunta erkkinä katola. Kittilä, peippo alkaa vappuna karhule laulaa, hään oj jo suomet saaret käyny, siekö se aina makkaat ja sylkee: hiilyit, hiilyit, thyi, (ja karhu lähtee pesästä)
I Tervalahti tog man isär tjärflottarna och transporterade tjärtunnorna landvägen till Linkanlahti där man
byggde ihop tjärflottarna igen. Tunnrännan finns kvar vid utedasset i Mestoslinkka.
Kulttuuri taustaa sanasta
Koordinater: 7451023 833107. Lär finnas en urgammal boplats: L1992:7029 Boplats RAÄnummer:
Tärendö 162. Källa: Roland Jatko.
Alkuperä
B.Winsa och älgjägare i Kainulasjärvi, 1985, Roland Jatko med studiegrupp i Narken..
Pannu muistiin B. Winsa
Unelma Mäki: Hellän päälä sulatethiin tina kauhassa ja ämpärhiin tyhjenethiin kauha. Jos tuli rosoa, se taisi olla sairautta tulevana vuona, joku taisi tietää rahhaaki, en vain muista, mikä...
Alkuperä
Bror Wennström 1942, Väylänvartisten sanakirja.
Pannu muistiin Birger Winsa
Harkun versta/Harald Ojas verkstad drevs med remmar och hjul och hade sina rötter i början av 1900-talet innan elmotorerna blev allmänna. Harald själv bodde i en omgjord buss och var byns största uppfinnare. I bussen fanns förstås el och vatten. Han tillverkade en av Sveriges första snöscootrar. Tyvärr hade han inte tillgång till lättmetall så scootern vägde åtskilligt. Järnband. Det medförde att den gick under snön på jorden som världshistoriens första snöubåt. Han tillverkade en traktor, kallad Eulalia, som fungerade bra. Många potatisland plöjdes med Eulalia. Gul i färgen. Men en skogstraktor med grip och hydraulik blev aldrig färdigt. Det projektet var för honom övermäktigt i en simpel verkstad utan avancerad utrustning. En av Kainulasjärvis mest originella personer. På senare år flyttade han in i en självbyggd stuga. Harald var bror till mäkibon Arnold Oja och kusin med Birger Winsa. Harald var väl medveten om sin sociala position i byagemenskapen. Den var inte helt positiv. Harald levde ogift hela sitt liv.
Jockfallet/ Jokilinkka som ”levererar”. Hit flyttade savolaxaren Joakim på 1600-talet och släkten är omnämd för att ha lyckats rädda byn under den stora ofredens tid på 1700-talet genom att lura en mindre rysk trupp att det var en bastu som det lockande rykte från, och att de därför skulle sätta sig en båt för en färd nedför, när de i själva verket for in i döden i den otämja fors, som ryker och ryter alltjämt.. Åtminstone enligt legenden. Många är vi som är Av Joakims släkt. Hasse Alatalo: Och just när båten med ryssarna for nerför forsnacken sade Joakim: ”Hyvin meniko mela vilahti!” /”Det gick bra för styråran blänkte till” . (Inget rim när man översätter) Sanonta/säget , är också det enligt legenden men jag misstänker att det finns många livsfarliga forsar med liknade historier
Kalix älvs största bröte uppkom 1947 nedanför Mestoskoski i viken Kalsunlahti. 1,5 miljoner stockar. 82 man arbetade i 6-8 veckor för att riva den, enligt fd flottningsförman Heimer Taavola, Narken.
Kulttuuri taustaa sanasta
Elof Nordmark: Ni kanske har hört eller kommer ihåg Kalsunpato det var miljoner stockar på torra land hela distriktets flottarlag höll på och riva den en hel sommar gissar sommaren 1947 Narken K-järvi och överkalix lag var där i tvåskift. Jag hade 3 bröder som var där dom sa att dom såga och högg och slet en stock i taget i 10 timmars skift kl 6 till 6 hela försommaren det påstods att låg 4 miljoner stockar i bröten. Birger Winsa: Två-tre lag jobbade på samma bröte och hade ingen synlig kontakt med varann. Berättade Artur Winsa i Herman Henrikssons anda att man skall lägga till minst 100% annars är det inte värt att berätta. Ni som inte vet vem herr Herman från Narken var. Han kallades för Kolkko Hermanni i byn för sin dova röst. Han var även högröstad. Det skall höras när man talar, menade Herman. Han hade rest till USA en gång och då på den tiden var det få som gjort den resan. Han besökte bl a Calumet i Michigan som kallades för Kalumeeti. Hans berättelser om USA-resan innehåller allt av gigantiska överdrifter. Jag intervjudade Kolkko Hermmanni 1985. En beskedlig och försiktig man då. 20 år senare gick jag i Kolkko Hermans fotspår i Kalumeeti. Jag nästan kände Hermans ande vila över bygden. Kalumeeti är full av släktingar från Tornedalen. Lestadianismen är kanske starkare än i Pajala.
”Kuhlo” fick en man enligt sitt eget påstående heta, därför att han alltid kallade sitt stora adamsäpple för "kuhlo" ("Katto, kuinka kuhlo liikkuu" = se, huru adamsäpplet rörs!) Enligt en annan version skulle det ha uppstått på grund av ett annat uttryck av namnets bärare, som han brukade fälla, då han i fem-kort-spel fick två spel: "Kuhlot kiinni" = kuulot kiinni = "hörarena" fast! Man brukar i vanliga fall säga: "Jo mie sain korvat"= Nu fick jag öronen! då man får två spel.
Alkuperä
Bergfors, Georg, 1921–22: ”Huutonimiä” och öknamn bland finnar och lappar i Norrbotten. I: Arkiv för norrländsk hembygdsforskning..
Pannu muistiin Järämä-Satter
Lammaslahti. Under 'iso tulva' 1937 hann tärendöborna inte få bort fåren från öarna i Saarisuanto. Många får drogs med och drunknade, några hamnade i viken nedanför Mestoslinkka där de snurrade runt i virveln och viken fick namnet Lammaslahti (Fårviken).
Alkuperä
Roland Jatko med studiegrupp.
Pannu muistiin Birger Winsa
Lukkarin talo oli juuri Vanhaavaaran laijala. Koko 800 hektaaria mettää myythiin mettäpuulakile 800 kruunula. Ja pere joutui jättää talon. Yks tuli trengiks Uuvestalhoon, muut menit Amerikhaan kruuvatöihin Michiganissa. Helmer Järvenpää (1900-64) jäi naimattomaks koska hällä oli kyykkyselkä. Vitaamiinin puutheesta hän sai käyrän ja lyhyn selän. Sillä ruuhmiila oli vaikea kohata vaimoja. Ei saanu hyvvää ravintoa, se syy. D-vitamiinin puute. Helmer asui Uuventalon paikassa kymmeniä vuosia ja oli talon trenki. Vaikka vaikea ja monele olis ollu katkera tausta Helmer oli ystävälinen, taitava ja työläs mies.
Kulttuuri taustaa sanasta
Enligt muntlig historia köpte SCA (hade annat namn tidigare, Hummel & Bergman ) hemmanet Lukkari i Kainulasjärvi för 800 kronor. Lukkari hemmanets ägare hade skulder på 800 kr till olika privatpersoner och kanske även till fd SCA. Hemmanet var på ca 800 hektar, så 1 krona hektaren. Hyfsat pris, även då. SCA sa att de betalar skulden om de fick hemmanet. Lukkarifamiljen blev helt utblottad, men skuldfri. Flera utvandrade till USA och gruvorna i Michigan. En del av barnen fick puckelrygg för att de inte fått d-vitamin. En av dem var Helmer Järvenpää, 1900-1964. Han blev dräng och inneboende hos oss. Bodde i hallrummet hela sitt liv. Mycket kort eftersom ryggen var krokig. Vi barn trodde han förvarade snus i puckeln, eftersom han snusade mycket. Hade han fått allsidig kost hade han kunnat gifta sig och få barn. Svårt att träffa kvinnor med den kroppen. Helmer var alltid vänlig, händig och arbetsam.
Alkuperä
Birger Winsa hört av John A Winsa Kainulasjärvi..
Pannu muistiin Birger Winsa
Det var vanligt förr att man hånade och hade ett nedlåtande beteende mot folk med fysiska och psykiska handikapp. Herman Oja var poet med ett knä som inte kunde böjas. I Kursujokistugan arbetade han som skogsarbetare i en meter djp snö. Han kastade benet i snön. Karkean Jussa ritade nidbilder av Herman i kojväggen. Herman besvarade: Täälä se Jussa liettää, aikaa turhaansa viettää. Pilvilinnoja rakentaa, onneansa korkeale asettaa. Mutta luultu onni on pettävä, ja kaikki on jättävä, net ei ole kun utukuvia, toelisuuven rinnala. Den där Jussa ristar elakt om de lytta
slösar sin tid till ingen nytta
Sitt molnslott han byggt
i lyckans land, högt och tryggt
Men bedräglig är dess grund
all glädje rämnar i den stund
drömbilden ses klar
och bara verkligheten blir kvar. Översättning barnbarnet Eva-Kaisa Jungfall. Jussa slutade rita nidbilder efter denna dikt.
En skröna om en pojke som blev döpt till Slarkk under 30-40 talet. Vid folkräkning i en okänd by blev en familj tillfrågade varför deras son fått ett så pass egendomligt namn som Slarkk varvid de svarade på bruten svenska att; "Juu teet är jy Slarkk, efter Slarkk Kaapeli” (Clark Gable).
Alkuperä
Torbjörn Ömalm. Ursprungskällan är okänd..
Pannu muistiin Birger Winsa
Huru efterhängset ett en enda gång uttalat namn kan bliva framgår av följande: En person, som gick under namnet Suomen-Kalla (Finlands-Kalle) vistades i trakten. Så kom en annan finne till byn. Denne kommer en dag på besök i en stuga. Gumman i gården säger, då hon ser honom nalkas: "Där kommer Suomen-Kalla". Antingen det nu var miss-sägning eller misstag på person, alltnog, denne finne fick från den dagen bära namnet Suomen-Kalla, fast Karl alls icke ingår i hans kyrkobokförda namn. Det ligger en för oss svårfattbar humor i detta. Jag frågade åsyftade person en gång, varför han gick under namnet Suomen-Kalla "Jo", svarade han, "emedan jag inte heter Kalla”.
Alkuperä
Bergfors, Georg, 1921–22: ”Huutonimiä” och öknamn bland finnar och lappar i Norrbotten. I: Arkiv för norrländsk hembygdsforskning..
Pannu muistiin Järämä-Satter