Kittilä, Kittilä, Raisinvuono, Jyykeä, Rovaniemi, Rovaniemi, Rovaniemi, Kemi, Jukkasjärvi, Kätkäsuanto, (ylheinen), Arpela, (ylheinen), Alatornio, Kätkäsuanto, Kompelusvaara: Kesällä se on kolme kuuta. Kainulasjärvi: Aina se hopummiten on tulluk kesä mitä vahvempi lumi kesä oli järvenranta niin sielä tuli aina ensiksi kesä niin se sielä oli piiritansia. Matarenki
Other
Finska dialektarkivet, östfinskt ord? IB Uuusitalo: Isävaina pruukasi sanoa, ettei keriny väylältä soutaa ranthaan ja juosta pirthiin ottamahaan toisia välihousuja poijes ennen ko meän (Lapin) kesä vilahti ohi. Ämmi taas veti viilatröijyn päälle heltheellä. Pohjosen kesä oon kolkko, mutta onneksi soon lyhy. Kiruna: Kesä on pari viikkoa kehnompaa hiihtokeliä. Lapinkesä on lyhyt, mutta vähä luminen. Lapin kesä oon kylmä mutta onneksi soon lyhy.
Source
I. Tuovinen, Syrjänen, Artimo, Hämäläinen, Paloheimo, Rapola, Liljeblad, B. Wins.
Writen down by Birger Winsa
Gråtstenen, Vilostenen, Farvälstenen, namn på viloplats på gångvägen mellan Kainulasjärvi och Narken
Finnish
Jättökivi, Merkkikivi
Part of speech
erisnimi
Places
Kainulasjärvi, Vanhaavaara. Vägen från byn till Narken längs Vanhaavaara. Amerikavägen
Example
Tärendö församling, Kainulasjärvi byamarker, på nordsidan av Vanhaavaara
Other
På denna plats togs sista farväl av byns amerikaresenärer. Ca 30 gick denna stig mot Narken och USA som slutmål. Många hamnade i Calumet, Michigan och i Minnesota. Många av dem återvände aldrig och hörde aldrig av sig. En från Oja-släktet (Mäkis) försvann tidigt. Men ca 6 kom tillbaka. Detta var den enda vägen ut från byn, en liten stig. Margareta Gramner: Itkumakivi, gråtstenen, kallades den också. Den som skulle resa, har det berättats, gick runt i gårdarna och tog farväl. Sen följde släkt och vänner med en bit på vägen, till Gråtstenen, där man skildes åt.
En sång fick vi också höra:
Minä lähen ”ammeriikhaan” tule sinä kanssa …
Resten har jag glömt. Det var något om att i Amerika är gatorna av guld
Source
B.Winsa och älgjägare i Kainulasjärvi, 1985.
Writen down by B. Winsa
Tyvärr finns det få äkta filmer av bönemöten/rukoukset som man hade i byarna ännu under 1970-talet. Här ett par minuter från 1 januari 1972 i Kainulasjärvi. Man gick varje söndag från hus till hus. De flesta var kristna eller laestadianskt kristna. Jag tror att flera gick på bönemöten för att det var socialt och trevligt umgänge. Inte djupt troende alla gånger. En säker träffpunkt. Predikanten var nästan alltid en man från byn. Det fanns flera lokala lekmannapredikanter. Helt oavlönade förstås. Är man i Herrens tjänst kan man inte begära betalt. Mestos Hermanni ofta, Herman Lampa. Hans son Lasse Kevnell blev präst i bl a Övertorneå. Herman hade även sångröst. Var därför lukkari, försångare. Sonen Lasse ärvde pappans sångröst. Man skall sjunga med vidöppna spjäll hade Lasse hört av sin pappa. Kaikki pellit pitävät olla auki. Man lånade bänkar som vandrade runt i byn. Hemma hann man med 1-2 ggr/år. Ibland sjöng man med kvävd strupsång. Man böjde nacken, titta mot bordet och sjöng med vad vi anser vara helt felaktig ton. Kvinnan mitt på bild Göta Gramner sjöng med en traditionell tonart under min mors begravning. Jag trodde hon hade fått en stroke och kunde inte längre sjunga. Hon hade annars bra sångröst. Kaffe med massor av dopp efteråt. Paakelsit (kolme-hokkanen i slang) och längti var självklara på bordet. Smörbakelser och vetelängd. Alla bekanta för mig. Alla kvinnor har övergått från huckle till hatt. En har t om en helvit pälshatt. Man skall skyla sitt huvud inför Gud. Kvinnorna kom på att det går ju lika bra med hatt. Det är inte formen, utan innehållet som är det viktiga. 10 år senare kastade man även hatten. Man sjunger, talar och predikar förstås på finska.. 8 mm smalfilm av sämre kvalité. För amatörer fanns inget bättre. Film av Nils Gramner, Adolfin Nisse. I hans hemgård. https://www.youtube.com/watch?v=BdqVlYXqOT8
Source
Meänkielen sanakirja, Lars Lampinen.
Writen down by Birger Winsa