Kaihnuunranta är en vik norr om Mestoslinkka. På den östra sidan, söder om Vuopio.
Albin Oja 1900-1984 i intervju: "Det finns ett bra fiskeställe som kallas för Kaihnuunranta som ligger i Wuopions mynning. Den har fått sitt namn efter en person från Kalix (Kainus) som bodde här i en fiskekoja. Sedan finns det ett ställe som kallas Pärkämä nedströms Wuopion, var det fanns en ö. Där bodde fiskaren Pärkämän Pekka."
Lähde
B.Winsa och älgjägare i Kainulasjärvi, 1985.
Tallennin B. Winsa
namn på strandremsa norr om Mestoslinkka, strax söder om den fiskrika långsmala viken, Vuopio
Suomi
Kainuunranta
Sanaluokka
erisnimi
Paikkoja
Kainulasjärvi, Kainhuun väylä
Kulttuuri taustaa sanasta
Albin Oja 1900-1984 i intervju: "Det finns ett bra fiskeställe som kallas för Kaihnuunranta som ligger i Wuopions mynning. Den har fått sitt namn efter en person från Kalix (Kainus) som bodde här i en fiskekoja. Sedan finns det ett ställe som kallas Pärkämä nedströms Wuopion, var det fanns en ö. Där bodde fiskaren Pärkämän Pekka."
Lähde
Albin Oja, Kainulasjärvi, Birger Winsa.
Tallennin B. Winsa
Oli sääntö ettei saanu mennä naimishiin sukulaisten kans. Vaatimus oli ette piti olla vähhiinthään viis sukupolvea aikaa verisukulaisuutta. Muuten ei saanu mennä naimishiin koska pöläthiin sairhauksia. Toinen sääntö miehele oli ettei saanu ottaa vaimoa lähempää kun mitä yks hevonen kulkee päivässä. Noin 10 km lähempää ei saanu hakea vaimoa. Siis vaimoa ei pitäny hakea omasta kylästä, vain krannikylästä. Moni rikkoi näitä sääntöjä. Oli kans sääntö: Ota vaimo omasta kylästä niin tiät mitä saat. Ja kolma sääntö oli ette nepokoita laskethiin vain 3 sukupolvheen. Ei ollu olemassa neljäs nepokkaa.
Kanonisen oikeuden mukaan sukulaisavioliitot olivat kiellettyjä 7. polveen asti, mutta jo keskiajalla kielto lievennettiin koskemaan 4. polvea. Reformaation jälkeen vielä vuoden 1571 kirkkojärjestyksessä säilyi 4. polven määräys ja voimassa oli vielä Erik XIV vuonna 1563 antama määräys, että liian läheisten sukulaisten avioitumisesta rangaistiin teloittamalla. Lähde: agricolaverkko.fi
Kulttuuri taustaa sanasta
Bykulturen krävde minst 5 generationer bakåt att inget släktskap fanns innan man kunde gifta sig. Den andra regeln sa att mannen inte skall gifta sig med en kvinna som är bosatt närmare än det en häst färdas under en dag. Närmare än 10 km från hemmet skulle man inte söka hustru. Nästa by således. Detta för att undvika inavel. Många bröt mot regeln. Det fanns en regel som sa: Sök en kvinna från den egna byn så vet du vad du får. En tredje regel sa att det bara finns tredje kusiner. Fjärde kusin existerade inte.
Parakka: Souvussa hääythin mennä poikki, leikhon. Parakka: Ei järvilainen saata sauvotakhan, eikä se arvaa venettä kääntää, ku se tullee leikko nin se on varsin selässä venet.
Katto nisä. Speciell juver. Nästan alla ord i Kiruna kommun som inte förekommer i Pajala kommun är oftast allmänna i Gällivare kommun. Därav markeras de som även en del av gällivarefinskan.
Tornedalsbarnen förstod inte innehållet i svensk text. De hade bara finska som enda språk. I skolan försökte de plagiera texten utan att förstå innehållet. Det är en vanlig metod även på universitet. MVG får man om man kan upprepa och kopiera det man läst i böcker. Tegnér förfärades redan under 1800-talet över det faktum att många studenter var kopieringsmaskiner.
Kulttuuri taustaa sanasta
Mie en ymmärtäny mitä sanothiin ruottiks ja yritin ulkomuistista matkia mitä olin kuullu ja oppinu, sanoi Bengt Niska.
Lähde
Meänkielen sanakirja. Lars Lampinen, https://www.svtplay.se/video/30315702/jag-var-en-lagre-ras. Bengt Niska.
Tallennin Birger Winsa