käpp, eldraka för att skrapa kol mellan stockar i en nying; person som viftar med mössan för att få eld på nying; brödspade
Suomi
leipäpelkka; kohennuskeppi
Sanaluokka
substantiivi
Paikkoja
Rovaniemi; Rovaniemi
Esimerkki
Rovaniemi: [lappalaisen tulipalossa oli palanut] uusi uihkari lylystä, kaksi kaunampaalikusta. Lars Mäki: Uihkari puinen leipäpelkka, lylyä kuivaa honkaa! Millä pujotethaan uuhniin ja veethään pois leivät ,ja nisuut! Leipäpelkka?
Kulttuuri taustaa sanasta
Keppi, jolla rakovalkean pölkkyjen välistä vedetään hiilet pois; myös henkilö, joka liuhtoo lakilla rakovalkean palamaan
Lähde
Artimo. Nedtecknat: Jukka Korva.
Tallennin Birger Winsa
Birger Winsa: Hevosaikana sorot oli paljon hoikemat. Minun isän kans hakkasima mettätraktorile, mutta kuska valitti ette isä hakkasi liian kaitasia sorkoja. Traktori ei mahtunu pölkkyläjitten välistä.
Enligt bysägnen betyder Koinujoki Knullån. Koinia knulla. Koinujoki flyter till Narkausjoki som också påstods betyda Knullån. Men mer sannolikt ett lån från samiska Njarkka, udde. Narkån slutar i en udde mot Kalixälven.
Kattån låg vid språkgränsen mot överkalixmålet. Några få hus. Man talade finska i ett hus och det påstås att man talade överkalixmål i det andra huset. Det fanns byar i gränstrakterna mot Överkalix där en del kunde finska, svenska, överkalixmål och samiska.
Nattavaara, Ullatti, Sarvisvaara: Sitolkat ja kulkuset, aisakimput ja helut.
Kulttuuri taustaa sanasta
Vertaa luokka västfi, setolkka s 'del i hästsele' ; östfi sitolkka (Pirkko Joenpello k 6224, SMSA). sitolkka (tavastl dial, Ka, Öb, Nf, Nb) 'det i sele', setolkka (öf). Christer Kuttainen: Sitolkkan finns bara i rankdon, som främst användes för lättare körning, inte timmerkörning.
Nattavaara Nattavaara: Sitä sannaa ei käytettu tääla. Henning Johansson: Min farfar Johan Isaksson i Övre Soppero var en känd båtbyggare och tillverkade sin sista båt 1928 som han sålde till Levi Björnström i byn. Han tillverkade även två bordingar. En sådan var oftast mycket längre än 3 och 4 bordningar. Tvåbordingar stakade man oftast ensam stående i aktern. De smalnade av mycket snabbt bakåt och var bredast ungefär vid "Hankavittat" (årtullarna). Man fick upp en mycket bra fart vid stakningen. Den gamla båt som jag i min barndom fick överta var en tvåbording som var 9 meter lång! Den hade farfar tillverkat någon gång 1893-94! Det berättades att han hade tillverkat den efter att ha blivit änkeman och skulle så småningom uppvakta en kvinna som var piga i grannbyn Nedre Soppero. En nytillverkad två bordning var väl den tidens häftigaste "Tesla"!