Sieppijärvi, Alatornio, Kompelusvaara, även i betydelse söka runt med en eldfackla, Kätkäsuanto, Vittanki, Täräntö, Kainulasjärvi, maanalaisia tuovustethiin pois päresoitola arkun ympäriltä , Jukkasjärvi
På Haltionsaari fanns en offersten som samer smorde för att få bättre fångst. Mellan Haltionsaari och Pyhäkielinen finns en gräns som kvinnfolk ej fick passera. Guden skulle ej gilla detta. Kvinnan hade ett annat värde his guden. Fanns en offersten i Haltionsaari.Fick vara ifred ända tills Souto Olli kom med en ny religion och slog sönder guden i Haltiosaari. Följande morgon fanns det en ny gud på samma plats. Olli slog sönder den och kasta den i sjöns djupaste del och sa: Pysy sielä, met emmä tartte kahta jumalaa. Då försvann den gamla guden.
Ett spöke som visat sig i trakterna kring Leipojärvi sedan tidernas början enligt ortsborna. Jämför med andra underjordiska som är korta. Haltia är korta skogvaktare.
Lähde
Wanhainen, W.L. (1971). Liv och arbete i Norrbottens finnbygder. Luleå: Tornedalica..
följeväsen, ledsagar den avlidne till graven, osynliga luktväsen
Suomi
kummitus
Sanaluokka
substantiivi
Paikkoja
Kainulasjärvi
Esimerkki
kalmak kuhisevat, kuhuväkit, kuhiaiset, ku ruumista saatethan, pienet, sen noutajat, kiehuvat sielä massa, survova
Kulttuuri taustaa sanasta
Bor framförallt i kyrkogårdar och kan följa med jorden i skorna till den avlidnes hem. Skorna bör rengöras efter besök på kyrkogård. Kan tynga ner liksläden så att hästen inte orkar dra. Man kan då tippa omkull släden och banka på den så att dessa försvinner. Dessa väsen, surrar och puttrar i jorden. Är små.
Harriet Pekkari: OM KALMA I FINSK FOLKTRO. I Parakka finns en ö som heter KALMASAARI, de dödas ö:
Finskans ord kalma har betydelsen död, lik eller eller grav, ibland också skadlig kraft som berövar människan livet. Kalma kunde smitta genom föremål som hade tillhört avlidna eller t.ex. vatten som den avlidne hade tvättats med. Likaså kunde man få kalma av begravningsplatser, skelett eller brädor som den avlidne hade legat på. Vesikalma kunde man få från en plats där någon hade drunknat. Särskilt fruktad var keskosen kalma dvs kalma som man kunde få från en plats där ett för tidigt fött barn hade begravts.
Den som hade smittats av kalma kunde bete sig sinnesförvirrat, eller nervöst. Ett varigt sår kunde vara ett tecken på att man hade drabbats. Kalma botades genom att den skickades tillbaka till de döda. I magiska formler representerades dödsriket av kyrkogården och myterna om Tuonela, Norden eller Underjorden. Därför botade man kalma genom att till exempel bada de sjuka i vatten som hade tagits från en bäck som rinner norrut eller mot solnedgången. Badvattnet bars sedan till kyrkogården. Andar, väsen som förknippades med döden kallades kalmafolket.
De framlidna förfäderna betraktades som närstående och respekterades men kalmafolket förnams som en obestämd och skrämmande rörelse på begravningsplatsen . I närheten av kalmafolket skulle man vara tyst och det var olämpligt att skratta eller springa på kyrkogården då störda eller förolämpade avlidna kunde bli förargade. Uppretat kalmafolk orsakade sjukdomar hos de som hade förolämpat dem.
En djärv trollkunnig kunde leja kalmafolk för sina egna behov genom att köpslå med anden som vaktade över begravningsplatsen. Detta var dock farligt då kalmafolket ibland kunde ta makten över sina värdar. Man trodde också att kalmafolket kunde vandra från kyrkogården för att hämta en dödssjuk människa till dödsriket Tuonela. Vanliga människor var oftast oförmögna att se denna dystra procession, men att den döende själv, trollkunniga och djur kunde förnimma den vandrande döden.
Lähde
I Tuovinen, Harriet Pekkari.
Tallennin Birger Winsa
östfi, joukhainen s 'svan', bara i nordfi, i Kalevala joukhainen 'spec person' (Ulla-Marja Rajavuori k 5953, SMSA). Enligt Markku Kurkkio i Väyänvartisten sanakirja flyger svanen framför begravningståget till kyrkogården.
Lähde
Tallennin Lampinen,, I. Tuovinen, Syrjänen, Itkonen, Anthoni, Liljeblad, Syrjänen, Airila,
Purnu: ko kuuta tuli maan pääle ajethiin heinät kotia. Kvinnogöra, männen sådde åkrarna, ej kvinnor, i Ullatti var det tvärtom. Dokkas, Leipojärvi, kvinnorna skar säden, sällan att män var med, man bakade aldrig i ria.