Esimerkki
Vähemistö eli minuriteetti? Ruottissa on viis vähemistöä: saamelaiset, tornionlaaksolaiset, suomenruottalaiset, juutalaiset ja romanit.
Kulttuuri taustaa sanasta
Svensk sarkofagpolitik söker forma tvåspråkiga tornedalingar som bara kan svenska
Tornedalingar med svenska namnformer hävdar att Svenska Tornedalingars Riksförbund är ute och cyklar när man fått till stånd en s k sanningskommission om en sekelgammal diskriminering av dem som minoritet. Ingen har någonsin blivit förtryckt, eller lärt sig att skämmas för att man kan finska. Ingen har blivit ryckt i håret eller nypt i örat när man talade finska på skolgården. I min hemby Kainulasjärvi var det Matti Kenttä som stod och lurpassade bakom skolknuten och tjuvlyssnade om man talade finska. Han ryckte fram och slet i håret eller nöp i örat och förbjöd barnen tala finska. Detta hände under 1950-talet. Senare blev Kenttä stor anhängare av meänkieli. Men här kommer nu sanningen fram av dem som aldrig ens forskat om ämnet och som kommer från Tornedalens medelklass där man förstås var välanpassad och talade svenska i hemmet. Månne om en professor i molekylärbiologi vet extra mycket om förtryck, diskriminering och skam? Vad har titlarna med saken att göra om de inte tillhör forskningsområdet? Svensk språkpolitik ville utveckla tvåspråkiga tornedalingar (säger professorerna), men resultatet blev enspråkighet. Hur utvecklar man tvåspråkighet om det var förbjudet att läsa finska i folk- och grundskolan ända fram till början av 1970-talet? Alla blev analfabeter i sitt modersmål. Är analfabetism ett intellektuellt instrument som utvecklar tvåspråkighet? De lärde sig skämmas för sitt modersmål pga att de inte kunde tala, läsa eller skriva på riktig finska, eller finlandsfinska. Man kunde bara vår finska, eller vårt språk, sa man och tittade mot golvet med nerböjt huvud. Idag vill man återigen ha tvåspråkiga tornedalingar, men det fördolda målet är fortfarande Svensk sarkofagpolitik med en vacker och rikt ornamenterad gravkammare för finska och meänkieli. Man vill ha tvåspråkiga tornedalingar som bara kan svenska. Fejkpolitik kallas dylikt idag. Om sådant vet inte en professor i molekylärbiologi mycket om.
I språkgränsen finns Överkalix kommun där man talade bara svenska. Överkalixborna säger idag att de ansåg oss finsktalande vara andra klassens människor. Flickorna i Överkalix ville därför inte dejta med finsktalande pajalabor. Unga män som bara kunde svenska, och s k bonska, hade hög status hos Pajalas flickor. De lärde sig detta förakt av svenska staten. Svensk socialdarwinism ansåg oss vara intellektuellt efterblivna med låga IQ-tal som man kunde påvisa långt efter att man bara talade svenska. Ett antal tornedalingar blev utsatta för skallmätning som skulle bevisa varför vi var genetiskt mer korkade. Det var samtidens uppfattning om minoriteter över hela Europa. Redan under 1800-talet ansåg t ex Friedrich Engels och Karl Marx att Europas minoriteter var "rasmässigt avskräde" som Engels fick till det. I USA ansågs finnar vara gulhåriga mongoler. Sverige avvek inte från det synsättet. På en populär utställning i Stockholm skrev svensk rasism 1919 på en skylt:
Känn dig själv i din släkt och i ditt folk!
Sverige var världsledande med en professor i rasgenetik som dessutom var nazist som for runt och mätte skallar på samer och tornedalingar under de mest förnedrande former. Man mätte öron, näsa, käke, skallstorlek och andra fysiska drag. Man låtsades om att man mätte skallformen. Kortskalliga skulle vara mer idioter. Men det var storleken på hjärnan man ville mäta. Det antogs helt grundlöst att vi var småskalliga. Hitler utvecklade Sveriges koncept. Studieobjekten som antogs ha småskallar tvingades klä av sig nakna och stå där framför forskarnas studier. Mycket förnedrande familjebilder togs på mormor, farfar, mor, far och barn helnakna. Fotona finns kvar. Dessa bilder skulle bevisa att vi var genetiska småskalliga idioter med även andra fysiska egenskaper som bevis. Nu är det återigen professorer från en rad andra områden som inte forskat om sakfrågan som med sina titlar skall ge tyngd åt åsikter som saknar annan grund än medelklasshemmets vardagsliv. Nazisten Herman Lundborg var en högt ansedd professor. Jag studerade ett tag kartor över spridningen av småskalliga i Sverige. (Dessa finns!) Runt Uppsala universitet fanns det gott om sådana, men dessa avvisades av Lundborg som undantag. Jag är personligen övertygad om att nazisten Lundborgs andra mer fördolda uppgift var att samla adresser på folk som skall förintas när nazisterna får makten i Sverige. Universitetsfolk hyllade nazismen och motsatte sig invandring av judar. Det påstås att man även kartlade hemadresser bland hembiträden som arbetade i judiska hem. Så att de inte skulle kunna gömma sig när tiden kommer. Lika vilsegången som Lundborg, är dessa professorer i områden som de saknar sakkunskap om. Det är inte en slump att alla undertecknade har svenska efternamn och har (mer eller mindre) medelklassbakgrund. De som behöll Vaaranperä, Oja, Vinsa och Aidanpää hade svårare att få jobb, blev mer mobbade i södra Sverige, och var oftare från arbetarfamiljer. Deras förtroendekapital var lägre eftersom finska namnformer associerades med småskallighet och låga IQ-tal. På samma sätt äger idag Mohammed svårigheter att få jobb, men inte längre utifrån genetisk efterblivenhet, men utifrån en allomfattande kulturrasism som finns i Sverige.
Mer ingående diskussioner om kulturrasism, diskriminering och språkplanering i:
Winsa, Birger 2020. Liberal kulturrasism, Skogås.
Winsa, Birger 2020. Diskriminering av finsktalande i Sverige. Omarbetad upplaga. Skogås.
Winsa, Birger 2005. Language Planning in Sweden. I Kaplan, R.B &
Baldauf, R. B. Jr (red.). Language Planning & Policy in Hungary, Finland and Sweden. Birger Winsa Ss. 233-330. Europe Vol 1. Clevedon: Multilingual Matters.
Winsa, Birger 2001. Kärleken är varken blind eller döv. Genusobalans i giftermål över språk- och kulturgränser i Tornedalen och Kalixbygden. I Brändström, Anders & Winsa Birger. Två uppsatser om nordsvenska giftermålsmönster. Ss 39-83. Skrifter från forskningsprogrammet "Kulturgräns Norr". Kulturens frontlinjer 19. Umeå universitet.
Winsa, Birger 1997. Från ett Vi till ett Vi och Dom. Torne älv som kulturgräns. I Winsa, Birger & Korhonen, Olavi. Språkliga och kulturella gränser i Nordskandinavien. Två uppsatser. Kulturens frontlinjer. Pp 5-52. Skrifter från forskningsprogrammet "Kulturgräns Norr" 7. Umeå universitet.
Lähde
Birger Winsa.
Tallennin Birger Winsa