Talvetjalmet på Lulesamiska. En man reste från Jokkmokk över fjällen till Kaalasluspa och stannade över natten i en nybyggarstuga. Mannen kunde finska ganska bra men talade inte om det. På kvällen sade den ene av männen som bodde i stugan till den andre på finska: 'Hur ska vi göra med den här?' Då sade den andre, att han på natten skulle ge honom vinterögat. Mannen från Jokkmokk, som hade pengar på sig, gick då ut och flydde sin väg, ty han förstod
att 'vinterögat' betydde en 'bösskula' (Sirkas lappby.)
Lähde
Svenska landsmål och Svenskt folkliv 1943-44.
Tallennin Tuurikarhu
Finska dialektarkivet, östfinskt ord, östfinska, polttiainen s växt, Urtica, Culex (L Vornanen k 4329, SMSA). polttianen s nokkonen (k 4091, SMSA). Brännässla vid hus och gärdesgårdar. All Nässla driver urin och renar bloden, i Lungsot och Skjörbjugg nyttig, hälst vårtid, då intages utpressad saft av späda Nässlor i vassla: eller brukas dekokt av Nässle-rötter en näfwa til en kanna wattn något inkokt och drucket några glas om dagen. Med färska nässlor brännas lame och borttagne lemmar; äfwen fötter wid upstigen Podager. Om wåren ätas de til grönkål: torkade nyttjas de til boskapsfoder... ...Om stjelkarna på samma sätt skötas som lin och hampa, kunna de spinnas och kläder deraf wäfwas. Med decoct af rötterna färga bondhustrur Påskägg gule
Sommargravar var vanligt förekommande i de områden som var långt ifrån närmsta kyrka. Gravarna grävdes upp och flyttades när vinterföret kom. Källa: Kenttä, Matti (1988). Språket i Gällivarebyarna. Luleå.
Steeffani Kainulasjärvessä. Torde varit allmänt i Tornedalen/Malmfälten förr.
Kulttuuri taustaa sanasta
Det finns en fors just innan Linkka (Linafallet, där Linkkajoki möter Vettäsenjoki) som heter Tapanikoski. I byn Vettainen (Ängesån) fanns en släkt med många Stefan i både för och efternamn.
Källa: Aidanpää, E. (2004). Pohjan perän tähten alla. Karhuniemi: E. Aidanpää.