Kompelusvaara: kauhea jupimhaan. Kompelusvaara: jos puu on laho ompa oksa kiva, kyllä se sentähen juppii vaikka vanhaaneeki. Kompelusvaara, Kompelusvaara: kyllä se on Vihtori jupinus sen Alman raskhaaksi.
Kompelusvaara, sikä syähään nahkoneen ja vittu koinathaan karvoneen Rovaniemi, Kittilä, Kompelusvaara, se koinas kaikki, nainheet ja naimattomat, keltä vain sai, Kompelusvaara, ei sinua perkelhen lopsavittua saata koinaakhan, Kittilä
Övrigt
vertaa naija, mussia
Källa
I. Tuovinen, Liljeblad.
Nedtecknat av Birger Winsa
Harkun versta/Harald Ojas verkstad drevs med remmar och hjul och hade sina rötter i början av 1900-talet innan elmotorerna blev allmänna. Harald själv bodde i en omgjord buss och var byns största uppfinnare. I bussen fanns förstås el och vatten. Han tillverkade en av Sveriges första snöscootrar. Tyvärr hade han inte tillgång till lättmetall så scootern vägde åtskilligt. Järnband. Det medförde att den gick under snön på jorden som världshistoriens första snöubåt. Han tillverkade en traktor, kallad Eulalia, som fungerade bra. Många potatisland plöjdes med Eulalia. Gul i färgen. Men en skogstraktor med grip och hydraulik blev aldrig färdigt. Det projektet var för honom övermäktigt i en simpel verkstad utan avancerad utrustning. En av Kainulasjärvis mest originella personer. På senare år flyttade han in i en självbyggd stuga. Harald var bror till mäkibon Arnold Oja och kusin med Birger Winsa. Harald var väl medveten om sin sociala position i byagemenskapen. Den var inte helt positiv. Harald levde ogift hela sitt liv.
namn på viloplats på gångvägen mellan Kainulasjärvi och Narken
Finska
Jättökivi, Merkkikivi
Ordklass
egennamn
Exempel
Tärendö församling, Kainulasjärvi byamarker, på nordsidan av Vanhaavaara
Övrigt
På denna plats togs sista farväl av byns amerikaresenärer. Ca 30 gick denna stig mot Narken och USA som slutmål. Många hamnade i Calumet, Michigan och i Minnesota. Många av dem återvände aldrig och hörde aldrig av sig. En från Oja-släktet (Mäkis) försvann tidigt. Men ca 6 kom tillbaka. Detta var den enda vägen ut från byn, en liten stig.
Källa
B.Winsa och älgjägare i Kainulasjärvi, 1985.
Nedtecknat av B. Winsa
Staten har redan erkänt tornedalingar som urfolk
I utredningen där Sametinget ingick fastslås att tornedalingar som har renmärke är skogssamer och således urfolk. Detta hände redan 2006 i utredningen. Samernas sedvanemarker SOU 2006:14.
Bara samer äger renar, säger utredningen. Det är nåt att fundera över. De som är tornedalingar är jordbrukande samer, enligt statens utredning. "Koncessionsrenskötseln infördes genom ett beslut 1933 efter att en utredning klargjort att skogssamisk renskötsel bedrivits nedanför lappmarksgränsen i skogsområdena mellan Torne och Kalix älvdalar sedan lång tid tillbaka." Själva koncessionen är således infört under min fars tid. Min far ägde som mest 80 renar och betalade ca en månadslön som skötselavgift. I en statlig utredning skrivs detta om historien: "En utbredd företeelse i Norrland i äldre tid var skötesrenar, dvs. renar som hölls i vård hos en same, men ägdes av någon annan. Ägaren till en skötesren kunde vara en äldre same, som inte längre orkade vara med i renskogen eller en minderårig som ännu inte förmådde vara det. Han eller hon kunde också vara en jordbrukande same som inte hade möjlighet att följa med i renarnas flyttningar." Således säger statens utredning att alla som äger renar är samer. Skötesrenar ägdes av "jordbrukande same(r)". Ingen icke-same ägde skötesrenar. Utredningen fastslår således att det inte alltid varit fråga om skötesrenar. Jordbrukande samer tämjde först renar och när de inte orkade med både renskog och jordbruk har de bett samer som hade renskötsel som huvudsyssla att sköta om dem. Arbetets specialisering i moderna termer. Dessa skötesrenar fanns förr även i Västerbotten och Jämtland. Historien är tydlig: Renägarna var samer som även var jordbrukare.
Således är alla som har haft eller har skötesrenar jordbrukande samer i Finland, Norge och Sverige. Detta enligt en 16 år gammal studie. Ingen av forskarna och professorerna eller någon annan i detta fora har diskuterat fakta. Man refererar till sekelgamla böcker och håller sig inte uppdaterad av vad som pågår i närtid. Vem är inte same? Kan man istället fråga sig. Sanningen är sannolikt att min farfarsfar(far), var same med renar. Sedan såg han att bönder fick mer mat på bordet och barnen fick leva. Så han började odla kålrötter, havre, korn och råg. Senare potatis. Renarna bidrog med köttet. Sedan började heltidsarbetande renskötare mot ersättning sköta om renarna. Både med lagens hjälp eller frivilligt. Skogssamerna fick således inte mjölka sina egna korenar, bestämde staten i en lag. Tänk er skånska bönder som tvingas anställa danskar för att mjölka deras kor! Men om man är renägare så är man same, jordbrukande same eller samisk renskötare. Enligt statens utredning om samisk kultur och sedvänjor från 2006. Så enligt denna utredning kan alla som är släktingar till en jordbrukande same kalla sig same. Jag tycker inte ens att det är en tolkning att påstå att jag är same eftersom min far var jordbrukande same. Mina barn kan säga att de har rötter rakt nedstigande från det samiska. Vi är kort och gott medlemmar av en folkstam som betecknas som urfolk. Om vi sedan kallas för samer, skogssamer, kväner, lantalaiset eller tornedalingar är egalt. Tornedalingar som äger eller har ägt renmärke är urfolk!
Källa
Källa: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2006/02/sou-200614/?fbclid=IwAR1eZd0iVUwxIgbC_5SO8o9mv1vaj_ACmBR51w3MDke4VWd1H68S40pcO0s.
Nedtecknat av Birger Winsa