Nuot riethaan porstuasuomalaiset luovat Meänmaata ja Meänmaan flakua., Gränstrakterna i Torne älvs nedre älvdal.
Övrigt
Ordet är relativt nyskapat, kanske 2000? Första gången jag hörde ordet var från en före detta styrelseledamot i STR-T. Ordet används av personer som ogillar samarbete med finska Tornedalen. Individer som hävdar meänkieli och vill samarbeta med finska Tornedalen betecknas som farstufinnar.Se även farstufinska, porstuasuomi. Förmodligen är alla som är för Meänmaa mer eller mindre porstuasuomalaisia. Porstuasuomalaisella on enemän suomensuomen sanoja kun esim. ehkä, perusta, pian, auto etc. Se även termen rasifiering och om meänkieli grammatik som en etnicitetsskapare.
Källa
En före detta styrelseledamot i STR-T och Birger Winsa.
Nedtecknat av Birger Winsa
Kulltuurieroja on pitkin rajaväylää jokka on rakentanheet kulttuurimuuria, jokka ei ole rasismia. Rasismi on kun uskot ette joku porukka on jeneettisesti kehnompi. Ruottin tornionlaaksolaiset on sammaa "heimoa" kun suomalaiset. Arabialaiset vihhaavat juutalaisia. Se on kulttuurirasismi, koska arabian kieli ja sen heimot kuuluvat samhaan semiittisheen kieliryhmään kun juutalaiset. Mutta kulttuurirasimi voi ilman muuta muuttua rasimiks, kuten anttisemitismi Euruupassa ja musliimi maissa. Kulttuurirasismi on sama kun mitä kuttuthaan rajarasismiks. Katto rasifeerinki ja vonnu.
Lumiaitoja oli ennen aikhaan pitkin teitä jokka kuljit vuoman rannala, esimerkiks Mestosvuoman syrjälä Kainulasjärvestä Jellivaarhaan päin. Puusta tehtyjä korkeita aitoja jokka toppasit lumimyrskyn peittämhään tien.
östfinska, hammastauti s \'tandvärk\'; främst östfinsk (SMS). Nåjden brukade med enkla metoder bota tandvärk, berättar Tore Aspebo Skaulo: Oskars magiska kula
Många tandvärkar har Pikku Oskari trollat bort med hjälp av sin magiska mässingskula. Jag hade ofta tandvärk och då var goda råd dyra. Oskar som hade gåvan att bota, såg att kompisen led svårt av tandvärken. Då tog han fram smålandspungen, öppnade den och tog fram mässingskulan, som var ungefär 10-15 mm i diameter, tog en kaffekopp från skåpet, hällde i ungefär halva koppen med kallt vatten med skopan från vattenhinken.
Därefter satte han sig ner intill mig, lade kulan i koppen och tog morakniven ur slidan. Med kniven rörde han om i koppen, mumlade några besvärjelser och lade kulan mot min kind på det ömma stället och förde den runt. Jag kände hur värken släppte och jag somnade.
Oskar Strand dog hos Ages och är begravd på Soutujärvi kyrkogård. Varje vår planterar jag en vit blomma på hans grav för att hedra och minnas en gammal kamrat.
Källa
https://toreaspebo.wordpress.com/category/a-tore-aspebo-minns/.
Nedtecknat av Birger Winsa