Kuvaraamattu var en fotobok. Foton var avbilder och grövsta synd. Gäller t ex hos Amish, muslimer och laestadniarer. Därför finns det t ex inga bilder av Gud. Ty en avbild av Gud kan mycket lätt bli avgudadyrkan. Man projicerar sig på avbilden. Inte originalet. Enligt en kommimister: "De tio budorden, anser att fotografering också är en synd (ungefär så här: "gör dig inte till avbild av (gud) av något i himlen eller på jorden, och böj dig inte ner och tjäna den"). Jag har hört någon predikant på den yttersta högerflygeln av laestadianismen (dvs ”leeviläiset”) kalla fotoalbumet för ”Kuva-raamattu” = Bild- eller Fotobibeln, som man samlas kring för att studera och beundra."
Övrigt
•FOTOGRAFERING SOM SYND FÖR LAESTADIANER ---- Harriet Pekkari: Det är kanske inte så lätt att förklara, varför fotografering ses som synd bland laestadianer. Här försöker jag nu luska ut det.
• Man kan väl säga, att laestadianerna har alltid varit restriktiva till alla nymodigheter, som kommit under årens lopp. T.ex ansågs cykeln först vara synd, för den kunde användas till syndens utövande genom att man kunde färdas med den till sådana syndiga ställen som dansbanor. Den kallades då på meänlieli för ”huoratrilla”.
• Man ändrade sedan uppfattning om cykeln, då man aåg att den kunde vara nyttig och användas rätt. Med den kunde man också fardas till bönemöten. Detta exempel visar, att synden består egentligen inte i själva föremålen, utan hur man använder dem.
• Så är det också vad gällde fotografering och foton för laestadianerna. De strängare förstfödda laestadianerna i de första generationerna tog vanligen en avvaktande ställning till fotograferandet, även om det finns foton bevarade på gamla predikanter som Johan Raattama,a Isak Kuoksu, Frans Parakka m fl.
• Jag minns från olika storsamlingar som jag bevistat, att när en journalist var där. att predikanterna på podiet förbjöd denne att fotografera deras gudstjänster. En gång lyckades i alla fall Uppsala Nya Tidning fotografera i Uppsala sändemännen från Lappmarken predikanterana Gunnar Jönsson och Hugo Gustafssson, när de satt nedböjda i böneställning.
• En predikant i Kiruna menade, att han inte behövde något foto på sin far, då han hade en alldeles levande bild av sin far inför sina inre ögon. Margareta! Kanske att din farfar tänkte på samma sätt, att det räckte med att ni efterkommande kunde ha en levande bild av honom i ert inre.
• Foton sågs av många laestadianer som avgudadyrkan, och då grundade man sig främst på ett bibelord från 2.Mos, 20:3-5, där Herren Gud (Jahveh Elohim) säger genom Moses i samband av givandet av de tio budorden: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem”.
• Predikanterna predikade alltså, att det var synd av värsta formen, avguderi, att göra sig en avbild, som man dyrkade, och det menade de, att ett foto kan bli, bli till något istället för Gud, till en avgud, och det kan gälla vilken bild som helst som blir till en avgud.
• Jag tror att det betyder både en konkret bild som ska dyrkas som en gud, och allt annat, som blir en avgud för en person. Din farfar ville visa lydnad för predikanternas råd att avhålla sig från fotografering. Han ville ge yttre bevis på att han var en riktig laestadiankristen, som höll sig borta från de världsliga nymodigheterna.
• Det finns fortfarande extrema smågrupper av sådana lagkristna laestadianer åtminstone på den yttersta högerkanten, som på grund av förbudet mot att göra bilder i de tio budorden, anser att fotografering också är en synd (ungefär så här: "gör dig inte till avbild av (gud) av något i himlen eller på jorden, och böj dig inte ner och tjäna den"). Jag har hört någon predikant på den yttersta högerflygeln av laestadianismen (dvs ”leeviläiset”) kalla fotoalbumet för ”Kuva-raamattu” = Bild- eller Fotoblbeln, som man samlas kring för att studera och beundra.
• Nu är det emellertid så, att det som förr räknades som synd och rent av var förbjudet, kan också bli tillåtet under historiens gång. Detta har till exempel skett för laestadianerna i fallet med nymodigheter som cykel, datorer, internet, radio, luciatåg och delvis klassisk musik och körsång mm.
• Jag minns hur predikanten August Isaksson predikade en gång om Tv:n, när den kom och där man kunde se rörliga bilder, att den i sig själv var bara som en möbel och inte synd, utan som synd blev den genom hur man använde apparaten och vad tittade på den.
• Så var det också med radion i min barndom och ungdom i mitt laestadiankristna hem. Min finska mamma ville ha en radio för att kunna höra nyheterna på finska. Varje morgon innan vi barn skulle gå till skolan, fick vi också lyssna på de finska morgonandakterna, och det kändes väldigt bra att få göra det. Däremot var det strikt förbjudet att lyssna på musik. Om det kom världslig musik, fick man genast stänga av radion. Den enda musiken som pappa accepterade var marschmusiken från sin lumpartid och sångerna han lärt sig i skolan samt psalmerna förstås. Laestadianerna gillade inte postludierna på orgel i slutet av gudstjänsterna. Jag minns, att t ex i Kiruna kyrka, att de då skyndade sig så fort de kunde ut från kyrkan och störde därigenom andakten för de andra i kyrkan. Postludium var för vissa laestadianer bara som en utgångsmusik.
• TV med t ex nyheterna kan ju laestadianer, som inte har möbeln TV hemma hos sig, ändå se nu för tiden genom internet. I våra mobiltelefoner finns ju en inhyggd kamera. som laestadianerna inte kan undgå, För att t ex få ett pass, körkort och en identitetshandling måste ju alla t o m laestadianer låta sig fotograferas. Och likadant är det för dem som gör lumpen. Så fotografering visar sig kunna tjäna samhällets och människors allra bästa och kan användas rätt och behöver inte riskera att bli till avguderi, den värsta formen av synd enligt bibeln.
• Men alla har ju friheten att själva bestämma om de vill låta sig fotograferas eller inte, och det måste man respektera. En del vill inte låta sig fotas för att de anser sig inte vara vackra nog och göra sig så bra på bild. En del har ju heller någon profilbild på sin facebooksida, och man undrar varför de inte har det
Källa
Birger Winsa, Harriet Pekkari.
Nedtecknat av Birger Winsa
Turistsida skapad i finska Lappland har en ordlista på nordfinska ord. https://www.tunturisusi.com/lappi/
Exempel
Turistsidor i finska Lappland har en tydlig åsikt om betydelsen av lantalainen: "lanta, lantalainen = saamelaisten suosima haukkumanimi erit. ruotsalaisista ja suomalaisista - talossa asuja, ei lappalainen." Samernas omtyckta ÖKNAMN, i synnerhet om svenskar och finnar - fastboende icke same. Men alla lantalaIset känner inte igen den negativa betydelsen. I en del byar kan ordets negativa mening ha neutraliserats och försvunnit.
Övrigt
Källa för ordet: Tässä pienessä sanastossa osa sanoista periytyy lapinkielestä, eli saamesta 1800-luvulta, osa ehkä norjasta ja ruotsista - ja osa taas nykypäivän suomen kielestä. Saamenkieliset sanat, jotka kursiivilla, Samuli Paulaharju, T.I. Itkonen, Kullervo Kemppinen. Lähteenä myös Nykysuomen sanakirja ja eräät muut alan teokset, sekä Paliskuntien yhdistys. Lähteenä myös: Martti Anneberg; Alta Vita - Porokulttuurin ja Lapin luonnon tietosanakirja. Enligt Ante Aikio ett samiskt pejorativt lånord. Lanta ‘Finland (as opposed to Lapland; pejorative)’ [EXP]
< PS *l*nt( (S–K; YSS 567), cf. SaaS laedtie ‘farmer, person with a fixed
residence’, SaaL ládde ‘Swede’, SaaN láddi, SaaI läddi ‘Finland (as opposed
to Lapland)’. The Saami word derives from Scandinavian, cf. Old Norse land
‘land’ < *landa-
Källa
https://www.tunturisusi.com/lappi/, Aikio, Ante.
Nedtecknat av Birger Winsa
Koira loisasi runkhaan. Piian vain minun kylässä loisathaan, siis slangia kusethaan. Koira loisaa ja kyllä päistyny mieski loisaa. Ja kun näin vasta lumirungassa talon laijala koiran kusta niin se oli alentava ajatus kusemisesta. Loisathaan väährään paikhoin ja kusthaan moraalisesti oikeissa paikoissa. Loisata on haukkumasana kusemisele.
Källa
Meänkielen sanakirja, Lars Lampinen.
Nedtecknat av Birger Winsa
Paulaharju, S. (1922). Lapin muisteluksia. Helsinki: Kirja. Boken belyser många dialektala ord från bägge sidorna av övre Tornedalen och Muonioälvdal, exempelvis Kolari, Muonio, Kittilä, Karesuanto, Naimakka och Enontekiö..
Nedtecknat av Järämä-Satter
Stolppa, skoulu, skruuvi. Ibland har man lagt till en extra konsonant: strappu, slangari. Källa: Aidanpää, E. (2004). Pohjan perän tähten alla. Karhuniemi: E. Aidanpää.
öknamn på gubbe som ofta muttrade ordet ”ääretön” (oändligt)
Ordklass
egennamn
Platser
Malmfälten och övre Tornedalen
Källa
Bergfors, Georg, 1921–22: ”Huutonimiä” och öknamn bland finnar och lappar i Norrbotten. I: Arkiv för norrländsk hembygdsforskning..
Nedtecknat av Järämä-Satter