Två samer bodde i Moskojärvi på varsin sida av sjön. Blev avundsjuka av fisket i sjön. Den ena mördades. Huvudskelettet hittades i Pikkusaari. Mördaren flydde till Heikkamaanvuoma, Karkumasaari. Nivan maija blev kvar och Moskojärvi som by uppkom. Alla var samer ända till vägen kom.
Kainulasjärvi Tärendö församling, Kainulasjärvi byamarker, B.Winsa och älgjägare i Kainulasjärvi, 1985 Meänkieli
Övrigt
Mäen Jalmari kertoo omassa kirjotuksesssa joskus 1955-63: Ja tätä paikka on ensin sanottu Myllymäeksi kuin tässä termän alla on ollu mylly ojassa jossa nyt on saha, mutta sitte kuin tähän on saatu kirjat se siitä tuli No 6 Oja joka sillä on vieläkin, vaikka se nyt on jaettu niin monhen ossan. Äidin puoli on 9 osassa ja isän puoli on meillä kahela, se on ollu aika suuri pintaala 3 äyrin vero eli 3/8 mantalia. 1 mantali on 8 äyriä .
Källa
Hjalmar Oja-Gramner, Mäen Jalmari.
Nedtecknat av B. Winsa
Herman sökte även en hustru via Haparandabladet. Han skrev annonsen: Pitkä roiska mies, paikka paikoin liianki pitkiä oikopaikkoja hakkee ystävälistä vaimoa. Lång ståtlig man med delvis även alltför långa raksträckor söker kontakt med en vänlig kvinna. Herman träffade en kvinna med den annonsen.
Övrigt
Det var vanligt förr att man hånade och hade ett nedlåtande beteende mot folk med fysiska och psykiska handikapp. Herman Oja var poet med ett knä som inte kunde böjas. I Kursujokistugan arbetade han som skogsarbetare i en meter djup snö. Han kastade benet i snön. Karkean Jussa ritade nidbilder av Herman i kojväggen. Herman besvarade: Täälä se Jussa liettää, aikaa turhaansa viettää. Pilvilinnoja rakentaa, onneansa korkeale asettaa. Mutta luultu onni on pettävä, ja kaikki on jättävä, net ei ole kun utukuvia, toelisuuven rinnala. Den där Jussa ristar elakt om de lytta
slösar sin tid till ingen nytta.
Sitt molnslott han byggt
i lyckans land, högt och tryggt.
Men bedräglig är dess grund,
all glädje rämnar i den stund
drömbilden ses klar
och bara verkligheten blir kvar. Översättning barnbarnet Eva-Kaisa Jungfall. Jussa slutade rita nidbilder efter denna dikt.
Källa
I. Tuovinen, Liljeblad, IB Uusitalo, Eva-Kaisa Jungfall.
Nedtecknat av Birger Winsa