keiju

Meänkieli
keiju
Svenska
gungbräda
Ordklass
substantiv
Platser
Kittilä, Jyykeä, Ylitornio, (ylheinen), Kompelusvaara, keiju orressa
Övrigt
västfi, keiju s \'keinu\' ; östfi kiikku, liekku id (K Toivainen k 5661, SMSA).
Källa
Nedtecknat av Tapainen, Tuovinen, Rapola, Paavola
Orddomän
hushåll västfinska
Redigera

Liknande ord