kero

Meänkieli
kero
Svenska
ensamstående berg i fjälltrakt; högbeläget trädlöst område, slåttermark
Finska
yksinäinen korkea mäki vuoristossa, korkealla oleva puuton alue ja niittymaa
Ordklass
substantiv
Platser
Enontekiö, Sieppijärvi, Enontekiö, (ylheinen), Tornio, Kittilä
Källa
I. Tuovinen, Itkonen, Paloheimo, Isoniemi. Nedtecknat av Birger Winsa

Liknande ord