ruto, -u, ro/h/tu

Meänkieli
ruto, -u, ro/h/tu
Svenska
ris, gren, buske, kvist (t ex vid bäckstränder, ofta al)
Ordklass
substantiv
Platser
Pauki, Nattavaara3, Sammakko polthaan rutoja
Källa
Nedtecknat av B. Winsa: ordbok
Orddomän
trä
Redigera

Liknande ord