Samzelius, H. (1894). På skogs- och fjällstigar: jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland. Stockholm: J. Seligmann..
Nedtecknat av Tuurikarhu
Öknamn på finne som endast kunde detta samiska ord och som ofta skröt om sina kunskaper i det samiska språket iom detta ord.
Källa
Bergfors, Georg, 1921–22: ”Huutonimiä” och öknamn bland finnar och lappar i Norrbotten. I: Arkiv för norrländsk hembygdsforskning..
Nedtecknat av Järämä-Satter
öknamn på person som alltidi uttalar ”freistiksi” med P
Ordklass
egennamn
Platser
Malmfälten och övre Tornedalen, mycket lokalt
Källa
Bergfors, Georg, 1921–22: ”Huutonimiä” och öknamn bland finnar och lappar i Norrbotten. I: Arkiv för norrländsk hembygdsforskning..
Nedtecknat av Järämä-Satter
Just denna hade namnet "Sippa". Dessa tre kor var de enda som hade svenska namn eftersom de var köpta från "Sverige", som min far brukade säga. De övriga korna kom från egna uppfödda kalvar och bar namn som "Punakorva, Kruunu, Nätti, och det vackraste namnet tyckte jag var Onnenkukka". Henning Johansson från Soppero.
Detta ord är mångt och mycket en förfinskning av och/eller låneord från lule- och nordsamiska dialekter i samband naturnamn. Många av dessa ord användes och används, separerade från naturnamnen, än idag av den Meänkielitalande ortsbefolkningen. Två sådana exempel är ”vuosku” (abborre) och ”kaaret” (skål, tråg). För mer information, se källa.
Källa
Falck, A. & Korhonen, O. (2008). Gällivares samiska och finska ortnamn. 2. uppl. Gällivare: Gellivare sockens hembygdsförening..
Nedtecknat av Järämä-Satter
Sjöngs alltid av Palon-Pietin Marja varje år vid samma tidpunkt på påskdagen i Jukkasjärvi kyrka.
Källa
Ranta-Rönnlund, S. (1971). Nådevalpar: berättelser om nomader och nybyggare i norr. Stockholm: Askild & Kärnekull. Samt: Ranta-Rönnlund, S. (1978). Sist i rajden: berättelsen om ett uppbrott. Stockholm: Askild & Kärnekull..
Nedtecknat av Järämä-Satter
”Kittilässä aivan yleisesti h f:n (v:n) sijassa; niinpä:»hati» (fati), »hiiliä» (fiiliä), »haari» (faari). - S.P
Källa
Paulaharju, S. (1922). Lapin muisteluksia. Helsinki: Kirja. Boken belyser många dialektala ord från bägge sidorna av övre Tornedalen och Muonioälvdal, exempelvis Kolari, Muonio, Kittilä, Karesuanto, Naimakka och Enontekiö..
Nedtecknat av Järämä-Satter
Ruottin valtio viljelee hautakamaripulitiikkaa vähemistöjä kohti. Pikku hiljaa poistethaan meänkieliki. Aiemin luki Libriksen kaikitten kirjastojen tietokannassa "meänkieli" kun kirja oli kirjotettu meänkielelä. Nyt lukkee "Språk:language:fit_t" meänkielen tilala, jopa engelskaks. Pittää olla oppinu ette tietää ette se merkittee meänkieltä. Nyt mie valtion mukhaan kirjotan tässä Fit_t:tä. Minun "suomenkieliset" kirjat saavat merkinän "Språk: finska" vaikka monen koulutetun mielestä pitäis kirjottaa "rajamelska". Suomi saapi tässä pareman aseman kun "Fit-t." Bra kommer kun sanothaan kotona! Vertaa rasifieerinki, porstuasuomi suomensuomi.
Övrigt
På svenska samma: Sakteliga avskaffas även meänkieli. Tidigare skrevs i Libris databas där alla bibliotek ingår "meänkieli" när boken var skriven på meänkieli. Nu läser man "Språk:language:fit_t" istället för meänkieli. Numera på engelska. Enligt staten skriver jag på "Språk: language:fit_t", t o m på engelska. Mina "finska" böcker har markering "Språk: finska" trots att många lärda män och kvinnor anser att det borde stå "gränsmälska". Finskan får en bättre statut än "Fi-t". Bra kommer, säger man hemma. Detta är bara en liten skärva av det jag kallar för Sveriges gravkammarpolitik för nationella minoriteter. Jämför rasifiering, farstufinska, finlandsfinska.
Källa
Birger Winsa, docent i meänkieli..
Nedtecknat av Birger Winsa