Just denna hade namnet "Sippa". Dessa tre kor var de enda som hade svenska namn eftersom de var köpta från "Sverige", som min far brukade säga. De övriga korna kom från egna uppfödda kalvar och bar namn som "Punakorva, Kruunu, Nätti, och det vackraste namnet tyckte jag var Onnenkukka". Henning Johansson från Soppero.
Ruottin valtio viljelee hautakamaripulitiikkaa vähemistöjä kohti. Pikku hiljaa poistethaan meänkieliki. Aiemin luki Libriksen kaikitten kirjastojen tietokannassa "meänkieli" kun kirja oli kirjotettu meänkielelä. Nyt lukkee "Språk:language:fit_t" meänkielen tilala, jopa engelskaks. Pittää olla oppinu ette tietää ette se merkittee meänkieltä. Nyt mie valtion mukhaan kirjotan tässä Fit_t:tä. Minun "suomenkieliset" kirjat saavat merkinän "Språk: finska" vaikka monen koulutetun mielestä pitäis kirjottaa "rajamelska". Suomi saapi tässä pareman aseman kun "Fit-t." Bra kommer kun sanothaan kotona! Vertaa rasifieerinki, porstuasuomi suomensuomi.
Övrigt
På svenska samma: Sakteliga avskaffas även meänkieli. Tidigare skrevs i Libris databas där alla bibliotek ingår "meänkieli" när boken var skriven på meänkieli. Nu läser man "Språk:language:fit_t" istället för meänkieli. Numera på engelska. Enligt staten skriver jag på "Språk: language:fit_t", t o m på engelska. Mina "finska" böcker har markering "Språk: finska" trots att många lärda män och kvinnor anser att det borde stå "gränsmälska". Finskan får en bättre statut än "Fi-t". Bra kommer, säger man hemma. Detta är bara en liten skärva av det jag kallar för Sveriges gravkammarpolitik för nationella minoriteter. Jämför rasifiering, farstufinska, finlandsfinska.
Källa
Birger Winsa, docent i meänkieli..
Nedtecknat av Birger Winsa
Saamen- ja suomenkielisten kalloja mitathiin kuitekki vielä 1940-luvula. Ja teeven prukrammin mukhaan vielä 1952. Valtio sallaa ette suomenkielisten kalloja mitathiin, vielä 1950-luvula. Kainulasjärvessä mitathiin kalloja lapsilta jokka olit syntynheet 1934 ja piian myöheminki. Meilä on kaks toistaja jokka elävät vielä ja on kertonheet. Yks kainulasjärvilainen lissää on yhessä raportissa kertonu sammaa. Kainulasjärvessä on pelkästhään suomenkielisiä. Narkauksessa on samoin muutama jokka on selittänheet mittauksista. Tämä tapahtui joskus 1942 ja piian myöheminki. Otethiin muutaman luokan ja heiltä mitathiin kalloja. Ruottin valtion sallaa tätä. Wikipedia kirjottaa: "Den socialdemokratiska regeringen tillsatte därför den öppet antinazistiska läkaren Gunnar Dahlberg 1935 som chef för institutet. Dahlberg accepterade inte ens rasbegreppet, och ville forska mer om ärftlighetsfrågor – och då inte i rasmässig bemärkelse och beslutade att avveckla verksamheten till gagnet 1936, och till namnet 1958." Tämä on vale! Ja kun väitethään kallonmittauksia tapahtui vielä 1950-luvula.
Övrigt
Svensk sarkofagpolitik söker forma tvåspråkiga tornedalingar som bara kan svenska
I en debattartikel i Haparandabladet hävdar ett antal tornedalingar med svenska namnformer att Svenska Tornedalingars Riksförbund är ute och cyklar när man fått till stånd en s k sanningskommission om en sekelgammal diskriminering av dem som minoritet. Ingen har någonsin blivit förtryckt, eller lärt sig att skämmas för att man kan finska. Ingen har blivit ryckt i håret eller nypt i örat när man talade finska på skolgården. I min hemby Kainulasjärvi var det Matti Kenttä som stod och lurpassade bakom skolknuten och tjuvlyssnade om man talade finska. Han ryckte fram och slet i håret eller nöp i örat och förbjöd barnen tala finska. Detta hände under 1950-talet. Senare blev Kenttä stor anhängare av meänkieli. Men här kommer nu sanningen fram av dem som aldrig ens forskat om ämnet och som kommer från Tornedalens medelklass där man förstås var välanpassad och talade svenska i hemmet. Månne om en professor i molekylärbiologi vet extra mycket om förtryck, diskriminering och skam? Vad har titlarna med saken att göra om de inte tillhör forskningsområdet? Svensk språkpolitik ville utveckla tvåspråkiga tornedalingar (säger professorerna), men resultatet blev enspråkighet. Idag vill man återigen ha tvåspråkiga tornedalingar, men det fördolda målet är fortfarande Svensk sarkofagpolitik med en vacker och rikt ornamenterad gravkammare för finska och meänkieli. Man vill ha tvåspråkiga tornedalingar som bara kan svenska. Fejkpolitik kallas dylikt idag. Om sådant vet inte en professor i molekylärbiologi mycket om.
Med verklig tvåspråkighet i Tornedalen skulle stora kostnader för välfärden reduceras och kulturen få stort uppsving. Idag finns det fortfarande dubbla offentliga sektorer längs hela gränsälven. Sverige vill behålla dubbla vårdcentraler, skolor, tandläkare, kyrkor, polisväsende, bussförbindelser, etc i en rad kommuner längs gränsälven med 3-10 000 invånare/kommun. Men säger förstås annat! Företag har dock i viss mån insett fördelarna, t ex IKEA. I Sverige skall alla tala bara svenska, sa min skolfröken till mig.
I språkgränsen finns Överkalix kommun där man talade bara svenska. Överkalixborna säger idag att de ansåg oss finsktalande vara andra klassens människor. Flickorna i Överkalix ville därför inte dejta med finsktalande pajalabor. Unga män som bara kunde svenska, och s k bonska, hade hög status hos Pajalas flickor. De lärde sig detta förakt av svenska staten. Svensk socialdarwinism ansåg oss vara intellektuellt efterblivna med låga IQ-tal som man kunde påvisa långt efter att man bara talade svenska. Ett antal tornedalingar blev utsatta för skallmätning som skulle bevisa varför vi var genetiskt mer korkade. Det var samtidens uppfattning om minoriteter över hela Europa. Redan under 1800-talet ansåg t ex Friedrich Engels och Karl Marx att Europas minoriteter var "rasmässigt avskräde" som Engels fick till det. I USA ansågs finnar vara gulhåriga mongoler. Sverige avvek inte från det synsättet. På en populär utställning i Stockholm skrev svensk rasism 1919 på en skylt:
Känn dig själv i din släkt och i ditt folk!
Sverige var världsledande med en professor i rasgenetik som dessutom var nazist som for runt och mätte skallar på samer och tornedalingar under de mest förnedrande former. Man mätte öron, näsa, käke, skallstorlek och andra fysiska drag. Man låtsades om att man mätte skallformen. Kortskalliga skulle vara mer idioter. Men det var storleken på hjärnan man ville mäta. Det antogs helt grundlöst att vi var småskalliga. Skallmätningar förekom ännu 1952. I Kainulasjärvi och Narken under 1940-talet och kanske senare. Wikipedia skriver: "...den öppet antinazistiska läkaren Gunnar Dahlberg 1935 som chef för institutet. Dahlberg accepterade inte ens rasbegreppet, och ville forska mer om ärftlighetsfrågor – och då inte i rasmässig bemärkelse och beslutade att avveckla verksamheten till gagnet 1936, och till namnet 1958". Detta är en lögn. Staten ljuger om småskallighet och när dessa skallmätningar avslutades. Hitler utvecklade Sveriges koncept. Studieobjekten som antogs ha småskallar tvingades klä av sig nakna och stå där framför forskarnas studier. Mycket förnedrande familjebilder togs på mormor, farfar, mor, far och barn helnakna. Fotona finns kvar. De flesta var religiösa laestadianer där det fanns och finns ett förbud att avbilda sig och föreviga sin avbild. Dessa (av)bilder skulle bevisa att vi var genetiska småskalliga idioter med även andra fysiska egenskaper som bevis. Nu är det återigen professorer från en rad andra områden som inte forskat om sakfrågan som med sina titlar skall ge tyngd åt åsikter som saknar annan grund än medelklasshemmets vardagsliv. Nazisten Herman Lundborg var en högt ansedd professor. Jag studerade ett tag kartor över spridningen av småskalliga i Sverige. (Dessa finns!) Runt Uppsala universitet fanns det gott om sådana, men dessa avvisades av Lundborg som undantag. Jag är personligen övertygad om att nazisten Lundborgs andra mer fördolda uppgift var att samla adresser på folk som skall förintas när nazisterna får makten i Sverige. Universitetsfolk hyllade nazismen och motsatte sig invandring av judar. Det påstås att man även kartlade hemadresser bland hembiträden som arbetade i judiska hem. Så att de inte skulle kunna gömma sig när tiden kommer. Lika vilsegången som Lundborg, är dessa professorer i områden som de saknar sakkunskap om. Det är inte en slump att alla undertecknade har svenska efternamn och har (mer eller mindre) medelklassbakgrund. De som behöll Vaaranperä, Oja, Vinsa och Aidanpää hade svårare att få jobb, blev mer mobbade i södra Sverige, och var oftare från arbetarfamiljer. Deras förtroendekapital var lägre eftersom finska namnformer associerades med småskallighet och låga IQ-tal. På samma sätt äger idag Mohammed svårigheter att få jobb, men inte längre utifrån genetisk efterblivenhet, men utifrån en allomfattande kulturrasism som finns i Sverige.
Se mer i rasifiering, kulturrasism.
Birger Winsa, född i Pajala kommun med finska/meänkieli som modersmål
Docent i meänkieli.
Källor:
Winsa, Birger 2020. Liberal kulturrasism, Skogås.
Winsa, Birger 2020. Diskriminering av finsktalande i Sverige. Omarbetad upplaga. Skogås.
Winsa, Birger 2005. Language Planning in Sweden. I Kaplan, R.B &
Baldauf, R. B. Jr (red.). Language Planning & Policy in Hungary, Finland and Sweden. Birger Winsa Ss. 233-330. Europe Vol 1. Clevedon: Multilingual Matters.
Winsa, Birger 2001. Kärleken är varken blind eller döv. Genusobalans i giftermål över språk- och kulturgränser i Tornedalen och Kalixbygden. I Brändström, Anders & Winsa Birger. Två uppsatser om nordsvenska giftermålsmönster. Ss 39-83. Skrifter från forskningsprogrammet "Kulturgräns Norr". Kulturens frontlinjer 19. Umeå universitet.
Winsa, Birger 1997. Från ett Vi till ett Vi och Dom. Torne älv som kulturgräns. I Winsa, Birger & Korhonen, Olavi. Språkliga och kulturella gränser i Nordskandinavien. Två uppsatser. Kulturens frontlinjer. Pp 5-52. Skrifter från forskningsprogrammet "Kulturgräns Norr" 7. Umeå universitet.
Källa
Birger Winsa, Jag är en lägre ras... SVT 7 mars 2021 kl 1900..
Nedtecknat av Birger Winsa
Minun äijäfaaari menetti oikeuven hoitaa omia poroja. Laki päätti ette pittää olla konsesjuuniporonhoitoa missä saamelaiset hoitavat lantalaisitten poroja. Kattoo lissää poronhoito, poromies, lantalainenm täräntöläinen etc.
Övrigt
Staten har redan erkänt tornedalingar som urfolk
I utredningen där Sametinget ingick fastslås att tornedalingar som har renmärke är skogssamer och således urfolk. Detta hände redan 2006 i utredningen. Samernas sedvanemarker SOU 2006:14.
Bara samer äger renar. Det är nåt att fundera över. De som är tornedalingar är jordbrukande samer, enligt statens utredning. "Koncessionsrenskötseln infördes genom ett beslut 1933 efter att en utredning klargjort att skogssamisk renskötsel bedrivits nedanför lappmarksgränsen i skogsområdena mellan Torne och Kalix älvdalar sedan lång tid tillbaka." Själva koncessionen är således infört under min fars tid. Min far ägde som mest 80 renar och betalade ca en månads lön som skötselavgift. I en statlig utredning skrivs detta om historien: "En utbredd företeelse i Norrland i äldre tid var skötesrenar, dvs. renar som hölls i vård hos en same, men ägdes av någon annan. Ägaren till en skötesren kunde vara en äldre same, som inte längre
orkade vara med i renskogen eller en minderårig som ännu inte
förmådde vara det. Han eller hon kunde också vara en jordbrukande
same som inte hade möjlighet att följa med i renarnas flyttningar." Således säger statens utredning att alla som äger renar är samer: skötesrenar ägdes av " jordbrukande same(r)". Ingen icke-same ägde skötesrenar. Utredningen fastslår således att det inte alltid varit fråga om skötesrenar. Jordbrukande samer tämjde först renar och när de inte orkade med både renskog och jordbruk har de bett samer som hade renskötsel som huvudsyssla att sköta om dem. Arbetets specialisering i moderna termer. Dessa skötesrenar fanns förr även i Västerbotten och Jämtland. Historien är tydlig: Renägarna var samer som även var jordbrukare.
Således är alla som har haft eller har skötesrenar jordbrukande samer i Finland, Norge och Sverige. Detta enligt en tio år gammal studie. Ingen av forskarna och professorerna eller någon annan har diskuterat detta faktum. Man läser i sekelgamla böcker och håller sig inte uppdaterad av vad som pågår i närtid. Vem är inte same? Kan man istället fråga sig. Sanningen är sannolikt att min farfarsfar(far), var same med renar. Sedan såg han att bönder fick mer mat på bordet. Så han började odla kålrötter, havre, korn och råg. Renarna bidrog med köttet. Sedan började heltidsarbetande samer mot ersättning sköta om renarna. På något sätt. Med lagens hjälp eller frivilligt. Men om man är renägare så är man same, jordbrukande same eller samisk renskötare. Enligt statens utredning om samisk kultur och sedvänjor från 2006. Så enligt denna utredning kan alla som är släktingar till en jordbrukande same kalla sig same. Jag tycker inte ens att det är en tolkning att påstå att jag är same eftersom min far var jordbrukande same. Mina barn kan säga att de har rötter rakt nedstigande från det samiska. Vi är kort och gott medlemmar av en folkstam som betecknas som urfolk. Om vi sedan är samer, skogssamer, kväner, lantalaiset eller torendalinga är egalt.
Birger Winsa
Docent i meänkieli
Källa: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2006/02/sou-200614/?fbclid=IwAR1eZd0iVUwxIgbC_5SO8o9mv1vaj_ACmBR51w3MDke4VWd1H68S40pcO0s
Karkean Uno oli poromies Kainulasjärvessä, vaikka ei omistanu poromerkkiä eikä ollu saamelainen. Sannoo Unon poika Unon Ingvari.
Tornedalens renägare: - Kräv er rätt!
Slutreplik om jordbrukande samer. I Haparandabladet november 2020.
Sametingets utredning bör läsas med ofärgade läsglasögon. Då kommer man till samma slutsats. Håkan Forsén borde känna till att bara 10 % av samerna är medlemmar i en sameby. Renbeteslagen från 1886 reglerade förhållandet bofasta och nomadsamer, mellan jordbruk och renskötsel. Lapp-privilegiet innebar att övriga samer blev utan rättigheter. 90% är trottoarsamer: fd jordbrukare, officerare, akademiker och bussförare. Som docent analyserar man kulturkartor. Officerare ser strategier i krigskartor. Som skogssame är renskötsel och etnicitet av intresse. Håkan, läs utredningen som en kulturkarta! Koncessionsrenskötsel är inte en bisats.
Utvecklingen gick från jägare/fiskare, nomadsame till bofast same. Idag finns inga nomadsamer. Många samer hävdade förr att bara nomadsamer var äkta samer, något som staten gillade: OBS citat: ”Riktiga samer skulle inte bo i hus – det kunde i princip endast medges dem som på grund av ålder och sjukdom inte längre orkade med renskötseln.” Kvinnor föregick och blev bofasta. Deras barn upptäckte fördelar med handel och jordbruk. Obs citat: ”Ägaren till en skötesren kunde vara en äldre same, som inte längre orkade vara med i renskogen eller en minderårig som ännu inte förmådde vara det. Han eller hon kunde också vara en jordbrukande same som inte hade möjlighet att följa med i renarnas flyttningar.” Inte ett ord på 100-tals sidor om att renmärken ägdes av icke-samer. Den som påstår annat ljuger! Arbetets specialisering medförde att samer blev nomadiserande affärsmän i samiska produkter och körde renfordon till marknader. De fick kontroll över produktionskedjan och blev bofasta. Som Elon Musk med sin Tesla. ”Av detta skäl hade köpmän i städer som Umeå och Luleå på 1600- talet egna renar som sommartid hölls som skötesrenar hos samer. Med renarna kunde köpmännen i kuststäderna ta sig till och från de stora lappmarknaderna i Lycksele och Jokkmokk.” Inte var det östermalmsgossar som ägde renfordon och sålde samisk kultur. I Kainulasjärvi hade bofasta samer under min barndom renen som dragdjur. ”Så sent som på 1920-talet ansåg skogsfolk i det nordligaste Norrbotten att renen var oumbärlig, och stred intensivt mot försöken att lagstiftningsvägen förbjuda skötesrenar” ”Renbeteslagen 1898 förbjöd skötesrenar för bofasta i Jämtlands och Västerbottens län.”
Citat: ”1919 års lappkommitté konstaterade att skogssamer fanns i hela området från Torneälvens utlopp till Rånefjärden i väster…. Till stor del – men inte uteslutande – ägdes renarna av bofasta jord- och skogsbrukande markägare, av vilka en del men inte flertalet var av samisk etnicitet.” Bara nomadsamer var samer, inte bofasta. Lapp skall vara lapp-politiken styrde staten och formades delvis av samerna själva. Citat: ” Vi har ansett att koncessionsområdet i sin helhet – trots att detta sedvanerättsligt inte är uteslutande samiskt – skall anses ingå i renskötselområdet.”
”Det ligger dock inte inom vårt uppdrag att uttala oss om samebyarnas klassificering. Detta hindrar inte att vi som vår uppfattning uttalar att det med hänsyn till hur renskötseln bedrivs och till att denna till alldeles övervägande del även i ett historiskt perspektiv är samisk finns fog för att Muonio sameby bör omklassificeras till att vara skogssameby.” Så även med övriga koncessionsbyar.
Jag åt inte dagens röda majrovor. Men närmast kålrötter i t ex kålrotslåda som jag idag äter med behag. Finska nauris betyder majrova som inte längre är min barndoms välsmakande men maskstungna rovor.
Birger Winsa
Meänkieli on puhekieltä. Ruotti on Tornionlaakson kirjakieli. Puhekieltä ymmärethään korvila. Kirjakieltä opithaan silmilä. Tavan valta ottaa vallan ja ahistaa puhekieltä. Siksi meänkieli häviää pikku hiljaa koska ei ole kirjakieltä joka vastustaa ruottin kielen valtaa. Tämähän on sama kun mitä aposteli Paavali sanoi ette puukstaavit tappavart hengen. Mieli esineelistyy puukstaavista ja puhekielen verbiymmärys alistuu ja suureks osaks poistuu.
Övrigt
Kaikki puhekielet on verbiä korvile, ilman poikkeuksetta. Kaikki kirjakieli on substantiivia silmile. Jo piispa Ambrosius sanoi 2000 vuotta aikaa ette korvat näkevät enemän kun silmät. Kirjakieli luopi toisen elämämuoon joka esineelistää mieltä. Sen takia tiämä ette korkea koulutus tuottaa enemän ateismia ja sekylarismia. Tekstitten muoto tuottaa tämän tuloksen, ei niitten sisältö.
Meilä isoisä oli faari ja äijäfaari. Ja isoäidi selvästi ämmi. Isoisä sannaa ei käyttäny kukhaan. Sielä rajamelskan alueela net on tulheet etelästä päin, uskon. Äiji ja ämmi olit vanhiimat sanat.
Övrigt
Gränsvälska är en blandning av tornedalsfinska och standardfinska. Även väster om Torneälv förekommer det ofta standardfinska ord där meänkielitalarna längre västerut inte känner igen orden. Men ju längre västerut man går desto fler svenska lånord tränger på. Österut blir det allt fler riksfinska lånord. Även fonologin påverkas i viss mån av riksfinskan. Jämför med suomensuomi, porstuasuomi, rasifieerinki och suomensuomalainen.
Källa
Birger Winsa, Docent i meänkieli och redaktör för denna ordbok..
Nedtecknat av Birger Winsa