Hjalmar Gramner Kainulasjärvi (1875-1964): Mutta jos jotaki voisin muistaa kylän alusta, se on pienen järven rannala, siinä ei miinun tietoni mukaan ole ollu koskan parempaa kallaa otta, kuin Haukia, Afenta, Matetta, Särkeä ja eräs jonka olen uskonu kuuluan Särjen sukkuun, joita olen itteki poikasenna saanu, niitä sanottin täälä Seipiksi, niillä oli suomu melkein kuin särjelä mutta silmät olit siniset ja ruumiin malli paremin Sian kuin Särjen., Rovaniemi, Kittilä: Siellä on seipiä.
Källa
Liljeblad, Mäen Jalmari.
Nedtecknat av Birger Winsa
"Minut se naithiin poikki"
Minut se naihiin poikki,
Ollu ko kaheksala toista
tyärhutura, kläpinsekanen.
Se alko Tyyre vain hullusti piirithään
eikä viilannu vähhääkhään ennenkö sai taamottua ittelheen.
En miekhään muista pojanklosseista perustanu.
Ja hyä soon ollu Tyyren matkassa.
Ei moitheen siijaa.
Mitä välhiin vähin toruttu
soon kraamattu päälle.
Kyllä mie häyn sanoa,
että rakhaus soon ihmisen suurin rikhaus
Jockfallet/ Jokilinkka som ”levererar”. Hit flyttade savolaxaren Joakim på 1600-talet och släkten är omnämd för att ha lyckats rädda byn under den stora ofredens tid på 1700-talet genom att lura en mindre rysk trupp att det var en bastu som det lockande rykte från, och att de därför skulle sätta sig en båt för en färd nedför, när de i själva verket for in i döden i den otämja fors, som ryker och ryter alltjämt.. Åtminstone enligt legenden. Många är vi som är Av Joakims släkt. Hasse Alatalo: Och just när båten med ryssarna for nerför forsnacken sade Joakim: ”Hyvin meniko mela vilahti!” /”Det gick bra för styråran blänkte till” . (Inget rim när man översätter) Sanonta/säget , är också det enligt legenden men jag misstänker att det finns många livsfarliga forsar med liknade historier
Källa
Bertil Isaksson, Hasse Alatalo.
Nedtecknat av Birger Winsa